Lillevi

Moa är inne i en underbar ålder - hon är en riktig lite livsnjutare och älskar livet. Hon tror sig behärska allt - dvs allt hon tror livet handlar om och har just nu knappt några problem i världen.
Jag vet att jag älskade när Minna var i den här ålder med - jag gissar även på att jag nog inte är den enda föräldern som tycker tiden mellan 1,5 - 2 år är helt underbar.

jag är ingen bebi-människa.Visst är de gosiga - men näää, när man kan på riktigt börja se deras personligheter, uppleva deras egenheter och de kan "berätta" vad de vill är så mycket mer underbart! - att gosa med en bebis i knä,ja visst - i 5 min kanske, men att få en kram eller gosa med en 1,5 årig - för att den vill!
Herregud! När de lägger sina små pyttearmar kring en och man känner kärleken!
speciellt när de är ens egen, som lägger sina armar om halsen på en och viskar "mamma,ÄSSSKA EJ!" och så gosar hon in sig mot halsen....

det min vänner- de slår allt bebisgos i hela världen!

jag har svårt för?
När människor inte kan låta bli att berätta att de är "bättre" än någon annan. Tänk det gärna, berätta det för dina vänner,men va fan... om någon är glad för det den har presterat, låt den då vara det.
Du behöver inte säga att "vad kul men jag gjorde bättre i från mig" - jaha? Har du och jag samma förutsättningar?
Och kan du inte låta bli att uttrycka dig så, låt för fasen bli att uttala dig alls.

Men det är väl nått i still med jantelagen som gör det antar jag. Men jag förstår inte varför det måste trampas på folk?

vi är ju alla olika, vi har olika saker med oss och har inte samma förutsättningar att klara av saker. Och ärligt talat,hur kul hade det varit om vi var det?

och en sömnlös natt (moa har kommit på en ny form att hålla sin mamma vaken - prata högt och ljudligt i sömnen) - vi busar inte alls idag! De får gå till dagis nu på förmiddagen så hämtar jag dem tidigare istället - typ efter lunch!

så ska jag, Minna och Moa vara "busiga" i morgon och skippa dagis och skola (lätt för mig och säga som faktiskt är klar med min kurs, eller väntar på att mina korr.läsare ska läsa igenom sista uppgiften innan inlämning). Det har jag lovat Lilla Minna, sen har jag även lovat på på torsdag - på torsdag ska vi vara ännu busigare - till barnens stora lycka (iaf Minna som på riktigt fattar) ska jag vara med på dagis! =)

Och vet ni vad? I morse när fröken sa till alla barn (som som vanligt satt i en ring runt mig, ivriga att berätta vilket djur de hade i handen) "Nu får vi släppa hemma Minna och Moas mamma, men på torsdag så stannar hon hela dagen och leker med er" så blev det jubel =)

Känner mig faktiskt väldigt populär =)

Bokade husvagnen för v. 30 idag, sen slog jag till och knep en av de sista platserna på Böda sands camping den veckan. 3 ungar och en hund i en pluttig 5, 1 meters husvagn från innan Muren föll - see you on television!
För er som sett på Böda camping någongång - så ska vi bo på paradgatan typ..hahahaha (jag skrattar nästan så jag gråter när jag säger det till Tommy!) - förstår ni vad vi INTE kommer passa in där! =P

Men att bo på ett ställe där vi vet att det faktiskt kommer finnas ett gäng med jämnåriga till fröken fräs känns bra! Och där det finns grejer att göra hela dagarna utan någon större ansträning - bara att ha gång avstånd till en riktigt fin strand (där dessutom herr Rolf får följa!) är ju guld värt! =)

Sen blir de nog ett besök på Ölands djurpark (där herr Rodolffo också är välkommen), så nog ska vi kunna roa oss allt! =) Även fast TLC inte blir med för någon annan knep den semesterveckan....

frivilligt, har Moa druckit sin kvällsmat ur en pip-mugg. Det ni. Vid ett år och 5 månaders ålder (i morgon)! (hon slutade ju självmant att bli ammad vid ca 6 ½ månads ålder och har där efter helt enkelt vägrat inta flytande föda)
Och nu kanske ni undrar varför man vill att ens barn ska dricka sin kvällsmat - vilket man så klart inte måste vilja. Men det är förbannat smidigt om de gör det. Eller åtminstone accepterar att föda kan komma ur en pipmugg/flaska.

För att ta upp ett barn mitt i natten för att ge det fil eller gröt eftersom det är hungrig och har svårt att somna om är ett otyg...Visst är det en procedur att fixa välling om natten med, men det är smidigare att kunna sitta i skumt ljus och ge det, eller ännu hellre - bara slänga ner flaskan och gå och lägga sig själv igen.

Att kunna hälla filen i en pipmugg och ge henne om natten när hon drygar sig är min dröm... Vilket troligtvis kommer stanna just vid en dröm - men tänk så lätt det skulle vara!!

förresten så älskar jag studielitteraturen - jag får kvitton på att saker jag gör med mina barn, för att jag är övertygad om att det är för barnens bästa, och inte för att jag "är lat eller gillar slabb" som vissa kanske tror, faktiskt är "rätt väg att gå" - att det är de grejerna som rekommenderas... I Love it!

jag brukar väldigt ofta kalla Moa för "honeybun sugerplum" - fråga mig inte varför men..

kollade upp ikväll vad en honeybun är "A honey bun is a fried yeast pastry that contains honey and a swirl of cinnamon in the dough and is glazed with icing."

tyckte det stämde ganska bra överrens med vad Moa skulle vara om hon inte var en Moa =)

så, nu är jag här.
Det är så tyst så tyst så tyst.

Eller ja, jag sitter och lyssnar på en p3 dokummentär i mitt rum som jag ska dela med 3 andra, fast de är ju inte här så att... jag får sova en natt helt ifred, den ni!

Gud så konstigt - det kommer inte skrika någon Moa i närheten av mig i natt! Vi klippte navelsträngen idag, den ni!

Får la se hur det går, wish me luck!

Åker på söndag, och har ju sen jag fick antagningsbeskedet "roat" mig med olika scenarion om hur det blir att åka bort.

De flesta scenarion funkar bra... jobbigast har det varit när jag tänkt mig att något av barnen är sjukt när jag åker.
Så...vad har Moa gått och gjort?

Fått vattkoppor - tjohoooo vad roligt!
Men jaja, jag lär ju åka i vilket fall som helst och förhoppningsvis så är hon på bättringsvägen om 4 dagar.... =/

pluttan!

Inte för att säga att jag är oumbärlig men - jag vet hur jobbigt det är med sjuka barn.

Fördel att inte plugga på orten man bor - alla böcker jag behöver till de första 15 p finns i högskolans bibliotek här, helt gratis och jag är den "enda som behöver dem", bara för de här första poängen handlar det om ca 2000 kr, mycket uppskattade pengar att inte behöva lägga ut! Sen gissar jag på att många av de kommande böckerna också finns att låna...

Var och skaffade mig ett ID så jag kan sitta hemma och låna böckerna och sen bara åka in till högskolan här så ligger böckerna ihop plockade i en hög och väntar på mig! Hur lyxigt är inte det egentligen? De flesta böcker jag kommer behöva finns i Falun, men några knapptryck, vänta ett dygn så vips så ligger de här i Borlänge! Det kallar jag service!

Förresten så blir min bil lagad idag efter Tommys krock med den i november, så i morse åkte jag och tjejerna Lupo.

2 barnstolar, dagis-grejer och en hund fick utan några som helst problem plats - det är en stor liten plutt bil!

Jag har valt ut en fläck på ett ställe i huset, nu ska vi se hur lång tid det tar innan den försvinner. Alltså, innan "någon annan" tar bort fläcken.

Idag är dag 1.

Jaha ja, och så kom året, året då jag ska ut ur föräldraledighetsbubblan och bli vuxen på riktigt, en studerande småbarnsmamma från och med 21 januari.

3 ½ år - känns ändå överkomligt. Om ett år har jag bara 2 ½ kvar som Tommy konstaterade ;-)

Jag har fruktansvärd ångest över att åka till Härnösand den 20 januari, att lämna hemmet, barnen och allt sånt ansvar över till Tommy. Sen är det så klart ångesten över det nya, eller nevrvositet - men samtidigt kunde jag som 19 åring sätta mig i bilen och åka upp för 4 månader i sälen utan att känna någon eller ens veta vad jag egentligen skulle jobba med - så...

Någonstans under skalet lär ju den delen av mig finnas kvar eller hur? Men det är skrämmande att sätta mig själv i ett helt nytt sammanhang utan det minsta aning om hur det kommer att bli.

Utan det minsta att luta mig emot (gömma mig bakom?)
Fast jag kan ju inte vara den enda mamman som går den utbildningen eller hur? Nått gemensamt med någon lär jag väl ha?

eller?

3 veckor...korta ynka veckor + att jag ska hinna fylla 27 innan.
27?! När blev jag det? Vad hände med 25 och 26?
Frågar någon svarar jag utan omsvep 24... så det är väl ett bevis på att 3 år går fruktansvärt fort?

i år fyller min lilla Minna hela 3 år, och lilla Moa blir 2.

Nog för att jag får små utbrott och har fått den senaste månaden, över vissa saker...som jag iofs får varje år men.
Den där otroligt ätande ångesten jag brukar ha inför jul finns faktiskt inte infunnit sig.

Dessutom, kl är 15 den 23 december och jag är klar med mitt julstök.
Eller, det är en grej kvar men det hänger liksom inte på mig, jag har gjort ett försök och det gick inte igenom så nu skiter jag i det faktiskt!

Det betalas dyra pengar för att jag ska lära mig att skit i det, så...

Hur som helst, julklapparna från mig är köpta, inslagna och färdiga... eller förresten, det var det ju inte alls det kom jag på, jag har ju en jättegrej kvar att göra.

Får ta å ropa in Tommy från Garaget och få honom att ta ungarna tror jag minsann!

....en elvisp, en elvisp står det på min önskelista. Som nr. 1-3 4-6 och tja, det enda som står på den faktiskt.

För de två som finns i hushållet sjunger på repeat på sista versen. Den ena låter som jag vet inte vad och börjar lukta bränt efter 1 min vispande ungefär och den andra lossnar visparna ifrån...

tack, det var allt jag ville säga och känn inget tvång, jag fyller ju snart år så jag kan skriva det på en lapp då också så behöver kanske inte du fundera över saken?
Deal?

I en veckas tid har jag gått med lätta steg och nynnat.
Det beror inte bara på julkyrkan jag fick tag i, nog för att den förgyller min vardag så här innan jul väldigt mycket. Jag har orkat varje dag, jag lekt, pysslat grejat, städat, plockat och varit 100 % 7 dagar i rad (okej, idag faller städningen för jag har fruktansvärt ont i händerna efter flytten igår) och det har nog aldrig hänt.

Men å andra sidan, så har jag fått sovit i en vecka - 6 timmar sammanhängande underbar sömn!

sömn gör att man räcker längre och att inte ha blivit väckt utan ha fått sovit har varit gudomligt. Och det kom när 11e timmen var slagen, för jag var redo för säter förra veckan!

Nej, nu blir det kvällskiss för Rolf-Tommy sen ska jag krypa ner i sängen och hoppas att "my lucky-strike" håller i sig, för jag gillar den utvilade versionen av mig!

Minna säger att hon vill sova hos sin mormor
jag säger att då får hon marknadsföra sig bra

det gjorde hon inte idag

det var gnäll, gnäll och lite liiiiite skratt

kan någon berätta för henne att det är bara mammor som vill ha sina barn när det gnäller, och knappt det?
för det kommer nästan till punkten att jag vill lägga ut en annons på blocket
"barn säljes, vid snabb affär gratis + att jag bjuder på ett blöjpaket"

"glass, cola, LIIIIIITEN, mat, nej, mamma sjuuuuunGA!"

Man blir bra på lucktext med småbarn

det hon vill att jag ska sjunga är

"jag är en liten underlat, som inte får någon mat
för de jag bor hos de är så snåla
de äter sill varenda dag, och det vill inte jag ha
för det jag gillar för det jag gillar
är glass och cola"

För att nr 1 på listan är en häst.
Som en 10 årig tjej som skriver ponny på önskelistan år efter år efter år till tomten vill jag ha en häst.
Jag ägnade varje dag från maj det år jag gick i 6an i stallet till jag blev 19 och "livet kallade" och tiden inte längre fanns,inte heller pengarna.

Jag vill ha tiden och pengarna att lägga på en häst, det är all terapi jag någonsin behöver. - Men den finns inte och kommer inte att finnas på många år.

(när barnen är utflugna ska jag och Tommy ha var sin, eller jag en levande häst av kött och blod och han en motorcykel och vi kommer mötas på kvällarna en timme innan läggdags och försöka övertala den andre om varför ens egna hobby är den bättre)

Men som sagt, tiden och pengarna för att få en meningsfull hobby och livsstil med en häst finns inte för mig just nu. Så då får det bli något annat som får agera terapi, dvs det näst bästa - en hund!

En hund som är nöjd med promenaderna till dagis och att få vara med under dagen, en hund att busa med i trädgården, en hund att lära en massa saker och en hund som kan ge mina barn allt där där Mitzie, Rockie och Zamira gav mig under uppväxten!

En hund som jag kan borsta sittandes i min soffan medan ungarna härjar runt på golvet, en hund som lägger sitt lilla huvud i knät och hjälper ångesten att hålla sig borta, en anledning att gå ut när det är ruskväder ute.

Klart det finns nackdelar med en hund, man är mer "bunden" och måste fundera en sväng extra innan man planerar något - men jag är övertygad om att om vi ska spalta upp för och nackdelar på ett papper - så tippar fördelarna över för min egen del.

Och vad är 3 månaders upptorkande av kiss på golvet jämfört av 10-15 års av hemmaterapi?

Så där har ni svaret!
Därför hund!

Moa håller på att inskolas på dagis just i detta nu. Idag ska hon lämnas för första gången. Det får Tommy ta för jag fixar det inte...
Mer jobbigt för mig än för henne, tror jag...

eller ja, eftersom vi fortfarande sitter ihop (känns det som eftersom hon verkligen hänger i kjolstyget på mig!) så känns det som att det är bättre att hon testat på att vara "själv" på dagis och bli lämnad där innan jag ska göra det.

För bådas skull...

fast mest kanske för min....

Vårt nya mål ekonomiskt är att hitta utrymme för att spara 1500 kr extra utöver de pengar vi redan sparar...

jag själv är ett stort fan av att spara pengarna där jag inte ser dem, så det blir så det blir att gå till väga, dvs spara undan pengarna innan vi hinner se dem på kontot.

Så i praktiken blir det 1500 kr mindre att leva på varje månad från och med nu....Riktigt stor utmaning, men funkar det så är det väldigt värt det!!

Sen är det nog jag som har mest problem med det, för det är jag som gör de flesta spontanköp av saker jag/vi egentligen skulle klara oss utan,+ att det får bli slut med all hämtmat och bättre planering av matinköpen i fortsättningen!