anledningar
till att börja röka
1. man slipper gnäll från barnen en stund
2. man får lugn och ro några minuter
3. eh
till att inte börja röka
tjea, folk som röker stinker
man får gula vänder
lukten sitter kvar i händerna
det är dyrt
det är farligt
och en massa massa anledningar.
men ibland önskar jag att jag hade börjat rökt som många andra på högstadiet, då hade jag haft en ursäkt att gå ut och andas en stund.
men inte kan man börja. röka för det inte!
1. man slipper gnäll från barnen en stund
2. man får lugn och ro några minuter
3. eh
till att inte börja röka
tjea, folk som röker stinker
man får gula vänder
lukten sitter kvar i händerna
det är dyrt
det är farligt
och en massa massa anledningar.
men ibland önskar jag att jag hade börjat rökt som många andra på högstadiet, då hade jag haft en ursäkt att gå ut och andas en stund.
men inte kan man börja. röka för det inte!
I did it
Klippte av mig håret, nu är det slut på hästsvans och luggen i hårspänne.
Back to the real deal!
Och det är underbart!
Liza Marklund
Vi har sett 5 av det 6 filmerna som gjorts efter Liza Marklunds böcker.
Och jag, som ALDRIG i princip brytt mig, har fått dille på att jag vill ha Malin Crêpins frisyr. Hade en liknade när jag var typ 15 16 och älskade den... kanske är dags att göra nått nytt med håret?
Och jag, som ALDRIG i princip brytt mig, har fått dille på att jag vill ha Malin Crêpins frisyr. Hade en liknade när jag var typ 15 16 och älskade den... kanske är dags att göra nått nytt med håret?
Att kissa...
Min lilla Minna, 2 år och en hel månad gammal som började på dagis förra veckan har blivit så stor. SÅ stor att hon lärt sig behärska "mamma kiss!" på riktigt helt plötsligt. Hon började en kväll förra veckan när vi var på promenad, då skulle hon prompt av med kläderna och kissa i gräset, vilket hon så klart fick.
Så nu på eftermiddagarna får hon gå med trosor och säga till när hon behöver kissa, då ropar hon mamma! Kiss! och sen springer hon till dörren, då släpper jag ut henne å hon kissar i gräset... oavsett vart vi är =)
Inte en olycka på 3 dagar fast hon gått utan från typ 14-20!
sen ska vi ju bara få till att kissa på toaletten, men än så är det sommar så jag tycker inte det gör det minsta att hon springer ut och kissar, en dag tycker hon nog att det är för kallt så då kommer hon nog in frivilligt ;-)
Så nu på eftermiddagarna får hon gå med trosor och säga till när hon behöver kissa, då ropar hon mamma! Kiss! och sen springer hon till dörren, då släpper jag ut henne å hon kissar i gräset... oavsett vart vi är =)
Inte en olycka på 3 dagar fast hon gått utan från typ 14-20!
sen ska vi ju bara få till att kissa på toaletten, men än så är det sommar så jag tycker inte det gör det minsta att hon springer ut och kissar, en dag tycker hon nog att det är för kallt så då kommer hon nog in frivilligt ;-)
Gaassch!
Känner mig som den största boven i världshistorien och den elakaste mamman i världen.
Jag lämnade Minna på dagis och tog med mig Moa hem.
Det gick bra att säga hej då till Minna, hon brydde sig inte nämdvärt utan "hej då mamma!" i sandlådan.
Dvs fram tills hon trodde att hon å Moa skulle hänga där tillsammans hela förmiddagen. Men när jag lyfte upp Moa blev det krokodiltårar och skrik och panik och "MAAAAMMMAAA! MINNA Ville HÄLLE GAGIS!! (mamm, Minna ville inte dagis) hela vägen ut från gården, medan jag spände fast Moa i cykelvagen, medan vi cyklade bort och rundade gylle skolan och halva vägen hem...
Hon gav sig säker, men i mina öron hörde jag skriket halva vägen hem...
frågan är bara, vad sjutton ska jag göra nu?
(lämna skoda på service)
vad ska jag göra med all TID? Moa ska snart sova förmiddag.
Då blir det barnfritt.
Ja just ja, det var ju den tiden jag skulle använda till att plugga, men jag tackade ju nej till platsen, eftersom de ska ta bort inriktningen samhällskunskap.... So, what to do now?
Jag lämnade Minna på dagis och tog med mig Moa hem.
Det gick bra att säga hej då till Minna, hon brydde sig inte nämdvärt utan "hej då mamma!" i sandlådan.
Dvs fram tills hon trodde att hon å Moa skulle hänga där tillsammans hela förmiddagen. Men när jag lyfte upp Moa blev det krokodiltårar och skrik och panik och "MAAAAMMMAAA! MINNA Ville HÄLLE GAGIS!! (mamm, Minna ville inte dagis) hela vägen ut från gården, medan jag spände fast Moa i cykelvagen, medan vi cyklade bort och rundade gylle skolan och halva vägen hem...
Hon gav sig säker, men i mina öron hörde jag skriket halva vägen hem...
frågan är bara, vad sjutton ska jag göra nu?
(lämna skoda på service)
vad ska jag göra med all TID? Moa ska snart sova förmiddag.
Då blir det barnfritt.
Ja just ja, det var ju den tiden jag skulle använda till att plugga, men jag tackade ju nej till platsen, eftersom de ska ta bort inriktningen samhällskunskap.... So, what to do now?
Skulle göra det igen!
När någon i ens omgivning får barn, blir man ganska automatiskt att tänka tillbaka på första tiden med sin/sina barn.
TC fick barn förra veckan, en lite son så nu är det bara 3 tjejer mot en kille.
Anyhow, så är det ju superbra att ha en blogg där man skrivit ner saker under den första tiden, så jag har suttit här på kvällen och läst genom vad jag skrev de första 5 månaderna i Minnas liv.
Herregud, vilken liten bubbla jag levde i!
Och när jag läser så kommer det tillbaks, Minnas första halvår i livet är den "lyckligaste" tiden i mitt liv.
Alla bitar föll liksom på plats med henne och allt bara var så rätt.
En del vill gärna tro att jag "ångrar" att vi fått små tjejerna så tätt och jag inte skulle göra om de om an kunde skruva tillbaka tiden och göra om.
Men självklart skulle jag göra det! Utan att blinka! Herregud, idag är det underbart att ha dem nära. De leker på samma villkor i den mån de leker alls. Visst leker Minna med Fröken Fräs, men inte på samma sätt alls. Det är mer Fröken Fräs som roar Minna, eller kommenderar henne att göra si gör så. Men så länge ingen gråter så går det ju an.
Men nej, så lång tid som det är mellan dem vill jag inte ha mellan mina egna.
Det finns nog för och nackdelar med alla olika åldrar emellan, men nog är det väl roligare om barnen verkligen har kul tillsammans på samma lika villkor? Gillar att göra samma saker, blir roade av samma sak?
Fröken fräs är liksom inte det minsta road av om jag eller Tommy leker tittut med Moa, men Minna kiknar av skratt hon med!
Hur som helst, ja, det var ett helvete med en 1 ½ åring, en 4 månaders som gallskrek 22 timmar per dygn och aldrig sov längre än 20-30 min och en man som jobbade 60 timmar i veckan. Men efter att Tommy började jobba "bara" 40 timmar i veckan, vi insåg att hon fick ont i magen av mjökprotein och vi fick ordning (någorlunda för att vara i den åldern hon är i) så tror jag inte att det är ett dugg jobbigare att ha 14 månader mellan barnen än att ha, säg 3 ½ år. Personligen tror jag att det är svårare att få en bebis när man har ett barn i bästa trotsålder, men det är jag det...
som varit med på ett hörn gällande en donnas trotsåldrar!
vad vet jag om sånna saker? Jag är ju inte barnpsykolog eller läser en massa sånna böcker....
TC fick barn förra veckan, en lite son så nu är det bara 3 tjejer mot en kille.
Anyhow, så är det ju superbra att ha en blogg där man skrivit ner saker under den första tiden, så jag har suttit här på kvällen och läst genom vad jag skrev de första 5 månaderna i Minnas liv.
Herregud, vilken liten bubbla jag levde i!
Och när jag läser så kommer det tillbaks, Minnas första halvår i livet är den "lyckligaste" tiden i mitt liv.
Alla bitar föll liksom på plats med henne och allt bara var så rätt.
En del vill gärna tro att jag "ångrar" att vi fått små tjejerna så tätt och jag inte skulle göra om de om an kunde skruva tillbaka tiden och göra om.
Men självklart skulle jag göra det! Utan att blinka! Herregud, idag är det underbart att ha dem nära. De leker på samma villkor i den mån de leker alls. Visst leker Minna med Fröken Fräs, men inte på samma sätt alls. Det är mer Fröken Fräs som roar Minna, eller kommenderar henne att göra si gör så. Men så länge ingen gråter så går det ju an.
Men nej, så lång tid som det är mellan dem vill jag inte ha mellan mina egna.
Det finns nog för och nackdelar med alla olika åldrar emellan, men nog är det väl roligare om barnen verkligen har kul tillsammans på samma lika villkor? Gillar att göra samma saker, blir roade av samma sak?
Fröken fräs är liksom inte det minsta road av om jag eller Tommy leker tittut med Moa, men Minna kiknar av skratt hon med!
Hur som helst, ja, det var ett helvete med en 1 ½ åring, en 4 månaders som gallskrek 22 timmar per dygn och aldrig sov längre än 20-30 min och en man som jobbade 60 timmar i veckan. Men efter att Tommy började jobba "bara" 40 timmar i veckan, vi insåg att hon fick ont i magen av mjökprotein och vi fick ordning (någorlunda för att vara i den åldern hon är i) så tror jag inte att det är ett dugg jobbigare att ha 14 månader mellan barnen än att ha, säg 3 ½ år. Personligen tror jag att det är svårare att få en bebis när man har ett barn i bästa trotsålder, men det är jag det...
som varit med på ett hörn gällande en donnas trotsåldrar!
vad vet jag om sånna saker? Jag är ju inte barnpsykolog eller läser en massa sånna böcker....
Sen Moa började äta...
Sen Moa började vilja äta samma mat som vi, så har vi (och när jag säger vi menar jag ju självklart jag) lagt om matsedel helt.
eftersom maten ska vara bebisanpassad, vilket i sig gör att vissa saker går bort, och den ska vara mjölkfri - ännu mer försvinner.
Saker jag saknar
panerad rödspätta fylld med parmesankräm
lasange
carabonara
hemmagjord pizza
kassler i ostsås
dvs, maträtter med ost i.
allt annat har jag hittat ersättningar för - substitut så är fullt dugliga
men osten.
Vad sjutton ska man ersätta osten med?
Jag ber till gud varje dag att hon ska slippa allergin innan 2 år dagen i bästa fall och att hon iaf ska växa ifrån den någon gång i andra hand. - Ska min lilla tjej aldrig få njuta av det bästa som finns?! - en knäckemacka med bregott och en riktigt god prästost på!
I bien eine grosse käsebrot (alla ni som var med till Asslar i 9an kommer ni ihåg?!)
Förresten hittade jag Moa hängande i fönsterbrädan idag... nog för Minna var framåt, men hon klättrade aldrig på samma sätt som Moa gör!
eftersom maten ska vara bebisanpassad, vilket i sig gör att vissa saker går bort, och den ska vara mjölkfri - ännu mer försvinner.
Saker jag saknar
panerad rödspätta fylld med parmesankräm
lasange
carabonara
hemmagjord pizza
kassler i ostsås
dvs, maträtter med ost i.
allt annat har jag hittat ersättningar för - substitut så är fullt dugliga
men osten.
Vad sjutton ska man ersätta osten med?
Jag ber till gud varje dag att hon ska slippa allergin innan 2 år dagen i bästa fall och att hon iaf ska växa ifrån den någon gång i andra hand. - Ska min lilla tjej aldrig få njuta av det bästa som finns?! - en knäckemacka med bregott och en riktigt god prästost på!
I bien eine grosse käsebrot (alla ni som var med till Asslar i 9an kommer ni ihåg?!)
Förresten hittade jag Moa hängande i fönsterbrädan idag... nog för Minna var framåt, men hon klättrade aldrig på samma sätt som Moa gör!
Dagis
Min pluttis har börjat dagis. Om hon gillar det? OM hon gör, hon älskar det.
Om det är jobbigt för henne? Nej inte så värst.
Min ännu mindre plutt älskar att få vara med mamma några timmar själv.
Om jag gillar att min plutt börjat dagis? Njea, hon är ju min lilla lilla bebis och vad ska hon där att göra?
Om det var en "chock" att inse att min lilla skrutta är äldst på sin avdelning? OH ja!
Så, Min lilla tjej är alltså det äldsta barnet på sin avdelning... gissa vem som "rules the business" där? Redan, efter 3 dagar så har hon tagit på rollen som "ledare" över dem som gått där i nästan ett år. (och de barn som skolas in nu)
Någon som trodde något annat?
Men fröknarna verkar toppen och de är imponerade över hur generös den lilla donnan är med alla saker och nog med att inget barn är ledset! Blir någon ledsen går hon och hämtar en fröken säger dem, eller testar ge dem olika saker som tröst.
Mitt lilla gull!
Om det är jobbigt för henne? Nej inte så värst.
Min ännu mindre plutt älskar att få vara med mamma några timmar själv.
Om jag gillar att min plutt börjat dagis? Njea, hon är ju min lilla lilla bebis och vad ska hon där att göra?
Om det var en "chock" att inse att min lilla skrutta är äldst på sin avdelning? OH ja!
Så, Min lilla tjej är alltså det äldsta barnet på sin avdelning... gissa vem som "rules the business" där? Redan, efter 3 dagar så har hon tagit på rollen som "ledare" över dem som gått där i nästan ett år. (och de barn som skolas in nu)
Någon som trodde något annat?
Men fröknarna verkar toppen och de är imponerade över hur generös den lilla donnan är med alla saker och nog med att inget barn är ledset! Blir någon ledsen går hon och hämtar en fröken säger dem, eller testar ge dem olika saker som tröst.
Mitt lilla gull!
vilken typ av förälder är du?
Man blir ifrågasatt SÅ många gånger i sin roll som förälder. Det är så många som har åsikter om ALLT man gör. Ibland önskar jag att jag hade samma åldersmässiga erfarenhet som någon som har vuxna barn. För jag går och tror att när barnen har växt upp, flyttat hemifrån osv så har man lärt sig vad man behöver lyssna på, lägga energi på och vad man kan borsta bort från axeln som man gör med mjäll.
Det är lustigt hur många olika vägar det finns för att få samma resultat, och självklart så måste man inse att nått som passar mig och mitt barn kanske inte passar dig och ditt.
Vilket kanske är det stora problemet för de som har starka åsikter och är duktiga på att uttrycka dem? Att de har svårt att se saker från ett annat håll och lätt bli väldigt enkelspåriga.
Mitt sätt- rätt sätt ditt sätt - nja, inte så bra. Gör som jag säger så kommer du få resultat.
Råd och tips är alltid bra, när man som givare inser att de just är det - råd och tips, inte ett måste för mottagaren att följa.
Eftersom mitt barn är inte är ditt barn, så uppför sig inte mitt på samma sätt, det har andra förutsättningar och kanske behöver andra vägar för att uppnå resultatet.
Jag skriker inte på Minna t ex, inte i första taget. Jag tror på att visa med handling och förklara varför och hur. Men jag har en väldigt pillig, snabbtänkt och funderande dotter. Att bara säga Nej, ajabaja fungerar inte med henne, så länge hon inte får veta varför det är ajabaja nej. I stil med sin mamma så vill hon veta konsekvensen av sitt handlande som folk tycker är fel.
Sen tror jag på uppmuntring och jag förutsätter att 1. Hon kan 2. Hon gör det.
T ex som i lyskil när hon skulle köpa bröd - Då får du pengen, köper brödet och kommer tillbaka hit. - Ja, säger Minna, tar på sig sina skor och traskar i väg till butiken, tar en nybakt fralla, går till kassan och betalar, helt själv, och hela hon lyser som en liten sol. För hon kunde minsann!
Jag smög bakom henne och kollade hela tiden utan hennes vetskap. För jag vet att hon kanske kan komma på villovägar eller hitta på nått roligare att göra på vägen dit (typ lekparken). För hon är ett barn och barn fungerar så. Ibland.
Men jag kommer alltid att låta henne testa först, och om det inte riktigt går som det var tänkt så hjälper jag henne. För jag tror det är så man bygger självkänsla och stärker självförtroende!
Det är den typen av förälder jag är.
Det är lustigt hur många olika vägar det finns för att få samma resultat, och självklart så måste man inse att nått som passar mig och mitt barn kanske inte passar dig och ditt.
Vilket kanske är det stora problemet för de som har starka åsikter och är duktiga på att uttrycka dem? Att de har svårt att se saker från ett annat håll och lätt bli väldigt enkelspåriga.
Mitt sätt- rätt sätt ditt sätt - nja, inte så bra. Gör som jag säger så kommer du få resultat.
Råd och tips är alltid bra, när man som givare inser att de just är det - råd och tips, inte ett måste för mottagaren att följa.
Eftersom mitt barn är inte är ditt barn, så uppför sig inte mitt på samma sätt, det har andra förutsättningar och kanske behöver andra vägar för att uppnå resultatet.
Jag skriker inte på Minna t ex, inte i första taget. Jag tror på att visa med handling och förklara varför och hur. Men jag har en väldigt pillig, snabbtänkt och funderande dotter. Att bara säga Nej, ajabaja fungerar inte med henne, så länge hon inte får veta varför det är ajabaja nej. I stil med sin mamma så vill hon veta konsekvensen av sitt handlande som folk tycker är fel.
Sen tror jag på uppmuntring och jag förutsätter att 1. Hon kan 2. Hon gör det.
T ex som i lyskil när hon skulle köpa bröd - Då får du pengen, köper brödet och kommer tillbaka hit. - Ja, säger Minna, tar på sig sina skor och traskar i väg till butiken, tar en nybakt fralla, går till kassan och betalar, helt själv, och hela hon lyser som en liten sol. För hon kunde minsann!
Jag smög bakom henne och kollade hela tiden utan hennes vetskap. För jag vet att hon kanske kan komma på villovägar eller hitta på nått roligare att göra på vägen dit (typ lekparken). För hon är ett barn och barn fungerar så. Ibland.
Men jag kommer alltid att låta henne testa först, och om det inte riktigt går som det var tänkt så hjälper jag henne. För jag tror det är så man bygger självkänsla och stärker självförtroende!
Det är den typen av förälder jag är.
Japp...
jag är officiellt antagen till ämneslärarprogrammet i Falun, med start den 27 augusti.
Nu vet jag däremot inte om jag vill ha platsen.
Pga av en massa saker.
Anyhow.
I 3 års tid har jag tjatat, skällt och bönat och bett Tommy om att tillverka hyllplan till garderoberna och han har sagt att "njea, det är krångligt i och med...."
Själv har jag tyckta att vadå? Hur krånligt kan det vara att skruva dit två "slån" och kapa till en plyfa-skiva att lägga ovan på?
Men, eftersom han sagt nej - krånligt så har jag inte gjort det själv
(för jag går ju någonstans och tror att han inte bara säger så bara för att han inte vill...)
Hur som haver så har han å Robin å Minna snickrat ihop en trapp (iaf har Minna hjälpt till om du frågar henne) och då kilade jag in önskemålet om hyllplan igen lite i förbigåendet... och en timme senare hade jag hyllplan i 2 garderober nere och han ska sätta in det i garderoben i Moas rum med!
Lyckan är totalt...typ.
Nu vet jag däremot inte om jag vill ha platsen.
Pga av en massa saker.
Anyhow.
I 3 års tid har jag tjatat, skällt och bönat och bett Tommy om att tillverka hyllplan till garderoberna och han har sagt att "njea, det är krångligt i och med...."
Själv har jag tyckta att vadå? Hur krånligt kan det vara att skruva dit två "slån" och kapa till en plyfa-skiva att lägga ovan på?
Men, eftersom han sagt nej - krånligt så har jag inte gjort det själv
(för jag går ju någonstans och tror att han inte bara säger så bara för att han inte vill...)
Hur som haver så har han å Robin å Minna snickrat ihop en trapp (iaf har Minna hjälpt till om du frågar henne) och då kilade jag in önskemålet om hyllplan igen lite i förbigåendet... och en timme senare hade jag hyllplan i 2 garderober nere och han ska sätta in det i garderoben i Moas rum med!
Lyckan är totalt...typ.
i morgon
i morgon får jag besked. I morgon avgör det.
Fått dille på
Jag vill fräscha upp vårat sovrum (som är nyrenoverat sedan 1 ½ år tillbaks iofs). Eftersom min lilla bebis sover i sitt rum nu och vaggan står orörd sedan typ 2 månader tillbaks så var det där det började - det är nog dags att förpassa den upp till vinden (ska bara måla dit Moa först så Ronnie och Minna får sällskap).
Dvs, vårat sovrum behöver inte vara bebisanpassat längre - operation reclaim the bedroom kan alltså börja.
i nästa skede insåg jag att jag ska föreställa vuxen numera (när sjutton hände det?) och vid det här laget borde jag ha lärt mig att var sak har sin plats - alltså borde jag anlägga möjligheter för att förenkla vardagen med mottot "var sak har sin plats och den här grejen ska vara där". - Jaha? Betyder det att jag inte längre kan slänga tröjan på stolen i köket? Ha 3 par jeans (alla jag äger) på gång liggandes på golvet och ett par 5 linnen/t-shurts hängandes lite var stans?
exakt det betyder ju "var sak har sin plats" men HUR ska jag efterleva det? Say whaaaat??
hur som helst, det behövs krokar, nya gardiner, en hylla och lite små grejs till sovrummet. Och VART VART ska jag hitta det jag vill ha, när jag inte vet vad jag VILL ha?
Sen har vi det ständiga problemet jag har när jag kommer på någonting, det FINNS ju ALDRIG!
(8 månader, 8 månader tog det att hitta ramarna! Do u remember?)
Så - antingen så får jag anpassa mig till rådande mode inom inredningssvängen (inte riktigt min grej), tillverka det jag vill ha själv (och tiden och inspirationen till det är ju....) eller helt enkelt ha det som det är nu.
Tjipp på det
(Moa brörjade promenera idag, vända kan den lilla spjuvern också! Och självklart, ställa sig upp utan det minsta stöd . allt som jag sagt att hon skulle behärska innan hon skulle våga sig på promenader! Förresten, sa jag att hon blev 10 månader för en vecka sen?)
