Känns bra

En vecka och 2 dagar in i mitt studerande känns det fin fint.
Hoppas jag skaffat mig själv rutiner för att det ska funka bara... 
har ju barnen på dagis 6 timmar/4 dagar i veckan. Vilket gör att jag verkligen behöver vara effektiv dessa timmar. Har funkat i två dagar hemma nu, meeen ja... är väl i ett förälskelsestadie med utbildningen, och den kommer väl att gå över en dag - förhoppningsvis om si så där 3,5 år när jag är klar ;-)
 
 

stöttande karl...

"vad stöttande era karlar verkar vara...."
 
tanken har inte slagit mig, för jag har "slagits för det här" iaf sen jag sökte till programmet.
Men visst - att Tommy "ställer upp" så jag kan vara bort de här dagarna varje termin är stöttande, eller kan verka i andras ögon iaf. 
För mig är det en självklarhet eftersom jag har "ställt upp" för honom så han kan behålla sitt jobb.
 
Och för honom med, antar jag. För han sa senast idag "att bara jag tycker det är kul och det jag verkligen vill" - och det är det ju.
 
Sen kan ju det ha göra med att han har fått skruva med sin lastbil hela helgen, så han är på superbra humör...
 
 

Honeybun

jag brukar väldigt ofta kalla Moa för "honeybun sugerplum" - fråga mig inte varför men..

kollade upp ikväll vad en honeybun är "A honey bun is a fried yeast pastry that contains honey and a swirl of cinnamon in the dough and is glazed with icing."

tyckte det stämde ganska bra överrens med vad Moa skulle vara om hon inte var en Moa =)

Härnösand

så, nu är jag här.
Det är så tyst så tyst så tyst.

Eller ja, jag sitter och lyssnar på en p3 dokummentär i mitt rum som jag ska dela med 3 andra, fast de är ju inte här så att... jag får sova en natt helt ifred, den ni!

Gud så konstigt - det kommer inte skrika någon Moa i närheten av mig i natt! Vi klippte navelsträngen idag, den ni!

Får la se hur det går, wish me luck!

Utkast: Jan. 16, 2013

Åker på söndag, och har ju sen jag fick antagningsbeskedet "roat" mig med olika scenarion om hur det blir att åka bort.

De flesta scenarion funkar bra... jobbigast har det varit när jag tänkt mig att något av barnen är sjukt när jag åker.
Så...vad har Moa gått och gjort?

Fått vattkoppor - tjohoooo vad roligt!
Men jaja, jag lär ju åka i vilket fall som helst och förhoppningsvis så är hon på bättringsvägen om 4 dagar.... =/

pluttan!

Inte för att säga att jag är oumbärlig men - jag vet hur jobbigt det är med sjuka barn.

The way I am

sovplats, alla böcker och transporten fixad.
Dvs alla praktiska saker, så nu är det bara "komma över det" kvar, vilket jag kan garantera er att jag INTE kommer att göra.

(Men jag kan även garantera er att jag kommer att åka, jag ska genomföra det här, våren 2016 ska jag vara nyexaminerad förskolelärare om allt går som det ska.)

Men det betyder inte att jag vill åka bort, samtidigt som någonstans är det det enda jag vill. Och det är väl när de när två känslorna krockar som ångesten rinner ut.

Det är alltid skrämmande att stå ensam, att inte kunna "gömma sig" bakom, tjea, vad som helst. En titel eller vad man nu ska benämna det. Eller att byta fack som folk placerar en i.

Hon som jobbar där, hon som kör åt, Minna och Moas mamma, Tommys fru... you name it.

I det här sammanhanget spelar det ingen roll att jag är gift, har 2 barn, kört lastbil och innan det jobbat säsong i sälen.
I det här sammanhanget så är jag intagen på meriter från min tonår, och ibland så ligger den delen av mig så långt ner under mammaklädsen att jag glömmer att hon finns.

Jag tror mig inte kunna någonting, har glömt hur man lär sig saker och faktiskt hur kul det är, är även livrädd för att sticka ut.

Kommer ni ihåg första dagen på gymnasiet?
När det var upprop i aulan.... jag hatade den dagen! (men det gick ju bra det med)

Jag gillar inte när allt är nytt, jag gillar när man fått nöta lite grann och kan göra saker på rutin. Det är bara sån jag är, jag gillar inte att laga nya maträtter - för jag hatar att följa recept (och för det sällan är så gott som man vill att det ska bli) ni fattar....

Men ja, överlever jag första veckan så överlever jag nog 3,5 år. 


Service

Fördel att inte plugga på orten man bor - alla böcker jag behöver till de första 15 p finns i högskolans bibliotek här, helt gratis och jag är den "enda som behöver dem", bara för de här första poängen handlar det om ca 2000 kr, mycket uppskattade pengar att inte behöva lägga ut! Sen gissar jag på att många av de kommande böckerna också finns att låna...

Var och skaffade mig ett ID så jag kan sitta hemma och låna böckerna och sen bara åka in till högskolan här så ligger böckerna ihop plockade i en hög och väntar på mig! Hur lyxigt är inte det egentligen? De flesta böcker jag kommer behöva finns i Falun, men några knapptryck, vänta ett dygn så vips så ligger de här i Borlänge! Det kallar jag service!

Förresten så blir min bil lagad idag efter Tommys krock med den i november, så i morse åkte jag och tjejerna Lupo.

2 barnstolar, dagis-grejer och en hund fick utan några som helst problem plats - det är en stor liten plutt bil!

expriment

Jag har valt ut en fläck på ett ställe i huset, nu ska vi se hur lång tid det tar innan den försvinner. Alltså, innan "någon annan" tar bort fläcken.

Idag är dag 1.

2013

Jaha ja, och så kom året, året då jag ska ut ur föräldraledighetsbubblan och bli vuxen på riktigt, en studerande småbarnsmamma från och med 21 januari.

3 ½ år - känns ändå överkomligt. Om ett år har jag bara 2 ½ kvar som Tommy konstaterade ;-)

Jag har fruktansvärd ångest över att åka till Härnösand den 20 januari, att lämna hemmet, barnen och allt sånt ansvar över till Tommy. Sen är det så klart ångesten över det nya, eller nevrvositet - men samtidigt kunde jag som 19 åring sätta mig i bilen och åka upp för 4 månader i sälen utan att känna någon eller ens veta vad jag egentligen skulle jobba med - så...

Någonstans under skalet lär ju den delen av mig finnas kvar eller hur? Men det är skrämmande att sätta mig själv i ett helt nytt sammanhang utan det minsta aning om hur det kommer att bli.

Utan det minsta att luta mig emot (gömma mig bakom?)
Fast jag kan ju inte vara den enda mamman som går den utbildningen eller hur? Nått gemensamt med någon lär jag väl ha?

eller?

3 veckor...korta ynka veckor + att jag ska hinna fylla 27 innan.
27?! När blev jag det? Vad hände med 25 och 26?
Frågar någon svarar jag utan omsvep 24... så det är väl ett bevis på att 3 år går fruktansvärt fort?

i år fyller min lilla Minna hela 3 år, och lilla Moa blir 2.




RSS 2.0