Lillevi

jag kan sätta pengar på att Moa kommer att börja pipa alldeles strax, för det gör hon varje gång jag börjar skriva ett inlägg.

Och det skulle jag vilja säga nog är en av anledningarna att jag och Tommy har samma storlek på jeans numer.

Fast jag tycker fortfarande att han är MYYYYYYYYYYCKET mindre än mig. (väger mindre gör han med för den delen)

Och nej, jag kan inte dra på mig hans jeans, för min kroppsform är uppenbarligen en heeelt annan.

(konstigt va??)

men tjej-jeans i samma storlek fungerar fiiiiin fint upptäckte jag idag, när jag drog med mig ett par bara för att kolla hur långt det var kvar

och jag bara gled ner i dem, knäppt knappen och kände för att dansa av lycka.

Men jag hade båda barnen med mig inne i provhytten så det blev naturligtvis ingen lyckodans

men jeansen fick följa med hem.

och jag har dansat den nu efter att barnen gått och lagt sig.

konstigt, Moa har inte pipit än

men jag kan ju ta och avsluta inlägget i lugn och ro

tjipp tjohej

ska ta min "nya" rumpa till sängen och läsa lite bok.

Hux flux har vi en super glad och trevlig tjej här hemma 24 timmar om dygnet! Vaknar om nätterna gör hon fortfarande, men det är inget skrik. Lite gnäll en klapp och en strykning på ryggen så somnar hon om sen.

och det bästa utav allt är ju att man kan faktiskt fortsätta hålla i henne efter att hon pruttat utan att man håller på att förgås av lukten.

Kanske inte ska ropa hej innan vi är över bäcken, men det lutar ju helt klart åt att hon är mjölkallergiker (mjölkprotein då och inte laktos!)

Livet som mamma åt två barn under 2 år ter sig helt plötsligt mycket ljusare, går inte längre på autopilot, även om hennes ständiga vaknande på nätterna är lite frustrerande, men en sak i taget eller hur?

Det viktigaste är att hon mår bra sen tror jag faktiskt att resten kommer med tiden.

Man kan ju inte begära för mycket, hon är ju faktiskt bara 5 månder gammal!