Lillevi

Jag - Vart får man tag på sånadär takstöttor då? (appropå abslout ingenting)
Tommy - Ska du riva väggen nu? Jag tycker du kan ta å lugna ner dig lite grann
Jag - Vadå? Ska jag låta dig planera när sånna saker ska ske eller?
Tommy - Ja, det vore väl ingen dum idé
Jag - Kommer du ihåg det där bordet du började bygga om i somras?
Tommy - Ja.....
Jag - MMm...jag väntar fortfarande på det
Tommy - Men det är ju så mycket annat som du vill få gjort hela tiden...
Jag - Ja, kanske det, men jag vill inte att findus ska behöva bo i en byggarbetsplats när h'n väl kommer till världen. (här menar jag ju egentligen JAG VILL INTE bo i en byggarbetsplats när Findus väl kommer till världen)
Tommy - Jag tror det är genetiskt... ni tjejer, en bit in i graviditet börjar boa in er, så att allt är klart tills ungen kommer till världen
Jag - Äh, men vadå...det är ju ingen mening med att byta golvet innan väggen är nere ialla fall, så alltså är det där det bör fortsättas, är jag fel ute? (helt obenägen att hålla med om att det han säger är sant, fast jag misstänker samma sak)
Tommy, men en djup suck - Nej, du har väl inte det...men det är ju SÅÅÅ mycket jobb med det hela...
Jag - Så då kolla du med dom där gubbarna om Limträbalk i morgon då, när du ska dit å lasta
Tommy suckar nu igen - Jaa, det var 3 m den behövde vara va? Hur bred tror du den bör vara?
Jag- Hahaha...tror du på allvar att JAG vet sånt?!!

Jag fick ett sånt där spontan infall i lördags förmiddag. Efter frukosten, när Tommy sitter vid godan ro inget ont anande vida datorn och jag själv ligger i sängen och läser bok.  Han tror att detta ska bli en lung och skön lördag, ingenting planerat, inga måsten. Shi fick han...

ca 10.35 flyger jag upp ur sängen, går ut till "datarummet" och säger... - får jag låna datorn en vända?
han vänder på den, fortfarande lika lugn... jag går in på Nordsjös hemsida, kollar upp vilken färg som bör användas till att måla vävtapeten i hallen. Högt säger jag - vad tror du om vitt? och den här typen av färg?

Han tittar oförstående på mig, och man ser en liten rädsla i hans ögonvrå "vad sjutton babblar hon om? Har hon fått hjärnsläpp?" och jag inser att jag inte berättat vad det är jag kommit på och säger
- Vi ska måla om hallen idag.
- Öh, nej det ska vi inte...

här lägger jag huvudet på se och tittar på honom
-Snäääääällla, kan vi inte måla om hallen idag? Den är ju laxrosa och fuuuuuuuuul! förstår du....
blir avbryten av att telefonen ringer, det är min bror... dom vill bjuda oss på mat på kvällen. SÄger att jag ska återkomma strax och lägger på. Frågar tommy. Han svarar
-Vi skulle ju på bio 18.00
-Ja justa ja... ja, du får bestämma om vi ska gå på bio eller bli bjudna på mat, så bestämmer jag att vi målar hallen idag.
(här tycker jag att jag är otroligt snäll och låter honom bestäma en så viktig sak)

Han suckar tungt, för det är nu han inser att han kommer inte komma ifrån att måla om hallen, hur han än vänder och vrider på det hela, så kommer det att sluta med att han står där på eftermiddagen med en pensel i handen.

- Okej, vi hoppar över bion, äter hos Robin och målar väl om hallen.
-Tjohoo. stjimmar jag.. och hoppar upp från stolen och letar fram ett av presentkorten från Nordsjö.

-ÅH vem sjotton har tankat i dig nått, och vad? frågar tommy på vägen ut till bilen
- ingen och ingenting svara jag... jag går in i 5e månaden på tisdag, det är dags att börja "nesta" så att allting är färdigt till Findus kommer till världen... och det finns en HEEEEL del att göra....

Tommy suckar tungt igen... han inser att det kommer bli en LÅÅÅNG vår med en massa projekt som ska göras...
golv ska bytas, väggar ska rivas, rum ska tapetseras om och mitt i alltihop så är det jobb att skötas =)

Roligt med folk som kommenterar utan att tänka sig för... om jag länkar till en artikel om varför man ska skriva testamente, så förstår jag inte riktigt vad det har med mitt och Tommy testamente har att göra.

... funderae över varför vi har skrivit ett testamente -----> här

helt enkelt för att slippa en eventuell jobbig tvist i framtiden.

Jag har nog åkt till fjällen FÖR många gånger dom...eh, 5 senaste åren.
Dvs... jag har inte packat än. Eller ja... Jag å fröken fräken packade allting hon behöver när tommy sov middag.
Men mina egna saker har jag inte rört än.
Måste ju ha att göra med att numer vet jag exakt vad jag behöver, vart det är och hur långt tid det tar att packa det. För övrigt, eftersom jag INTE kommer gå ut och vara onykter någonstans, kan jag även hoppa över den delen av packningen när jag måste bestämma vilka kläder utöver de man behöver för själva utföråkningen.

Sen ska väl tilläggas att Tommy inte heller packat en pinal. Men, jag tror inte det är mitt problem faktiskt...
han får väl ta ansvar själv för att han får kläder med sig så han inte fryser och har ombyten?
eller....?

min dong har gått sönder... jag tappade den i golvet och nått är löst innuti den. Så nu använder jag tommys...
¨får väl se till att inte förstöra den oxå helt enkelt...

nej..om jag skulle ta å duscha å se om nått vill bli ner packat i väskan?
blir ju mat hos mams sen =)

Åååh...varför kom inte jag på tanken att sälja min å Tommys kärlekshistoria till tidningen?

Dagens irritationsobjekt här...

träffades på hösten 2008, förlovade sig i december, gifte sig i somras, barn i maj...

hallå...?!!!

VARFÖR? varför skriver ens aftonbladet om det? Förutom det faktum att det irriterar mig?
för det lär ju inte vara anledningen egentligen?
Vart ligger nyhetsvärdet i det?`
Hur kommer man på att skriva om det?!!

åååh..jag blir SÅ matt, för övrigt ligger dom ju en bit "efter".... även om dom lyckades gifta sig en aning tidigare än oss....

Hela världen har blivit babyblå och ljusrosa känns det som...
gör inte folk nått vettigare än att ligga med varandra i fortplantningssyfte numera?
Nu ska väl inte jag egentligen går runt och uttala mig så där tycker väl kanske folk, med tanke på vad som växer inuti mig.

Men just därför anser jag att jag har all världens rätt att uttala mig... eller kanske inte

Tommy frågade mig här om dagen
"Vilken vecka är du i?"

var på jag tittade frågade på honom, jag var HELT stensäker på att han hade koll på det(eftersom inte jag har det). Sen lägger jag till en min av skuldmedvetenhet, och svarar

"Hur många veckor är det kvar till den 2 juli?"

var på han tittar på mig och skakar på huvudet

"Är du säker på att det är ditt första barn? Borde inte du kunna svara 'det har gått 24 och 4 dagar'?"

här blir jag ännu mer skuldmedveten och ber Findus (ja h'n kallas för det just nu, nej vi hade inte tänkt döpa unge till det om det nu mot förmodan skull bli en liten pojke) om ursäkt för att jag inte har bättre koll och fräser sen
"ja det är mitt första barn, släng hit kalendern så ska jag berätta EXAKT för dig hur lång tid det har gått"

grejen är den, det spelar ingen roll hur många veckor som har gått, eller hur många veckor det är kvar. Ungen kommer INTE att komma ett dugg fortare för att jag har stenkoll på hur många veckor som gått eller inte gått.

Så Soo what att jag inte kan exakt säga hur många veckor som har gått?

Jag vet på ett ungefär... borde inte det räcka med ett "typ 15-17 veckor?"

för mig räcker det med att veta när unge blev till (vill du ha klockslag på det kanske?) och när den är beräknad till... och sen skulle jag helst vilja veta att h*n är frisk och mår bra, men det lär väl visa sig.

Känns som om jag hamnat i ett land som jag inte riktigt hör hemma i, jag talar inte språket och jag fattar inte grejen. Vad är fel med mig?





För övrigt, dagens bästa... Pekka ringde mig idag, V-ås körningen påbörjas fredag nästa vecka! 1år 4 månader var allt det tog för att bevisa för hionom att jag troligtvis duger. 

 

Hoppas bara jag får behålla den tills jag är för tjock för att ta mig upp och ner från lastbilsflaket, helst lite längre...Vad tror ni, Tommy måste ju kunna tillverka en ministege som jag kan ta med mig å ställa mot flaket så jag kan ta mig upp och ner?! =P Då kan vi ju köra fram till sista Juni... hallelujua! =)

 

 

Det här, skrivet av Malin Wollin, skulle lika gärna jag själv har skrivit.

och det är nått jag funderat över många gånger.

Hur kan man vilja ha barn med någon som inte vill det...
Hur rättvist är det mot barnet?

"mamma ville så gärna, men pappa hade helst sett att du inte funnits.."


Ungefär som när min "kära vän" berättade för mig att
"när dina föräldar skilde sig ville din pappa att han skulle ha Robin och att din mamma skulle ha dig på heltid"

När jag frågade mamma om det var sant så tappade hon all färg i ansiktet och flämtade
"VEM har berättat det för dig? Det svor jag att du ALDRIG skulle behöva veta"

Saker och ting kommer alltid fram, för eller senare...

Om det så är när barnet tar sin pappa/mamma i försvar mot den andra, och denne utan att tänka sig för vräker ur sig det under en minut när denne inte tänker klar 

Eller om man som jag, har en "vän" som är barn till Min fars bästa vän... Eller någon annan har hört det och berättar det. Sanningen kommer fram.
Ja, mina föräldrar hemlighöll det för mig bra länge.(pappa tror nog att dom gör det än idag) Och dom hade nog aldrig räknat med att det skulle komma fram till mig genom någon annan.

Men att min mor har lyckats att inte säga det, någon av alla de gånger jag gråtit, skrikit och varit arg och ledsen över att "det känns som om pappa tycker bättre om Robin" är för mig ett under. Och jag är glad över att hon stått på "pappa" sida och berättat att det gör han visst det, han bara har "känslomässiga problem med att visa det".

För idag kan jag se det med andra ögon, jag var 8 månader, han jobbade som han gjorde, jag har förståelse för att det i hans ögon var en bra lösning. Men det betyder inte att det sved ordentligt när jag fick höra det.....

Så hur lär det då känns för någon att få veta att "pappa ville inte ha dig alls...." ?!

gårdagens diskussion

- När Lowa skulle somna fick hon lyssna på Nightwish
- Jaha?
- Ja, och se på henne hon skulle sova genom ett bombnedslag
- jaha?
- Jaaa...
- Ja? Och? Jag lovar dig att Findus INTE kommer att få lyssna på Nightwish, Edguy eller nått annat av dina hårdrocksband när han/hon ska sova.
- Varför inte?
- För att jag kommer att lägga ungen flest gånger, och jag gillar det inte.
- åååååh...suck
- ÅÅh, stackars då.... är det jobbigt att du träffade mig så "sent" i livet att du inte kan påverka min musiksmak?
- JAAAAA!!

Min mor lärde mig ett knep för några månader, för att undvika vissa stider här hemma.
Dom där gångerna som fröken fräken vill bestämma...

Knepet är att förutse vad hon kommer att säga och göra det innan.
Då är det inget problem längre.

Tex

Om vi varit ute... och kommer in
 
- Ta av mig skorna"
- Ta av dom själv, du kan ju

- Nej det kan jag inte alls

och så är maktkampen igång, hon kollar om hon får som hon vill, och han vägrar för att han vill inte låta henne bestämma. Min mors knep är att på en gång när man kommer innan för dörren, be henne sätta sig på trappen och ta av henne skorna. Hon hinner inte reagera på att hon vill bestämma att vi ska ta av dom,och ingen av oss behöver känna att hon tror att hon bestämmer.

Funkar varje gång man lyckas förutse det, och säger hon att hon kan själv när man börjar ta av dom
ja, då är det ju bara att låta henne göra det.

Detta är en sak jag tillämpar när jag sminkar mig när hon tittar på, för jag vet att hon kommer säga
"får jag oxå använda..."
så  i stället för att säga Nej, det får du inte
och hon får starta ett tjafs om "att det brukar jag minsann få hemma hos mamma!" Eller "Med Lovisas smink brukar jag" eller vad det nu är hon tänker på förtillfället för att få som hon vill, brukar jag när hon öppnar munnen ta min rougeborste och dra den snabbt över hennes kinder (utan att röra rouge först ska väl tilläggas) och sen säga
"spring och visa pappa hur fin du är"

Hon är nöjd, jag är nöjd, tommy är nöjd... och det blev inget liv.

Så för husfridens skull så "sminkar jag henne" men att tro att det faktisk rör sig om att sminka är ganska absurt.
Men man tror vad man vill... det är helt rätt att en 4 åring inte behöver smink, men vet ni vad?
en 4 åring behöver inte ha hål i öronen heller.