tål att sägas igen...
Ni vet den här boken som jag tjatat om?

det ÄR väldens bästa godnatt saga för en snart 2 årig liten tjej.
Sen den kom in i huset, så säger jag vid 18.45- tiden till Minna
- Nu är det godnatt
då tittar hon på mig, hoppar upp från golvet, och säger
- Mamma, måne go natt!
och i princip springer upp för trappen
vi läser boken, säger god natt till varje lite pryl på varje sida
sen pekar hon på sin säng och säger
"mamma, natt natt, stääänga" och pekar sen på dörren...
sen sover hon
Förresten...
...kanske det är bra ändå att jag har hittat namnet på de jag kör på.
Om någon tycker mina barn kladdar, så ska jag titta på dem, dra på mig en snusförnuftig min och säga
"jaaaaah, jag kör på BLW! - Känner du till det eller?"
mooohhahahahahha
Allt är uppenbarligen en metod
jag blir lika fascinerad och konfunderad jag kommer över "matrial" där saker som bara är självklara för mig när det gäller mina barn har "ett namn, är en metod och har en grundare"
Senaste i raden . BLW- Baby led weaning (<---länk).
Nu är det ju inte rakt igenom Moa får stoppa i sig vad hon vill, men det är väl en självklarhet att hon får nått som hon kan ät/plocka med när vi äter? Passar inte det vi äter, så får hon ju något annat - typ en macka med leverpastej i lagoma bitar. Så det kanske inte är fullt ut BLW men...
Gjorde exakt samma med Minna, hon har fått saker från våran mat i bitar att plocka med och stoppa i munnen, från att hon var gammal nog att gripa tag i saker och stoppa dem i munnen (typ 5 -6 månader) medvetet.
Minna har nästan aldrig krånglat med mat, å de få gånger hon gjort det har det varit tänder eller sjukdom som satt stopp för det, hittillls stoppar ju Moa gladerligen i sig de mesta som serveras.
Har vi människor idag ett så stort behov att någon legitimerar det vi håller på med? Att det finns någon expert som säger - gör så här och få det så!
Vågar man inte lita på sin egen instinkt? Eller för den delen de gamla man har runt omkring sig - en egna föräldrar och mor-och farföräldrar? Tanten i grannhuset! Är deras råd ingenting vi längre vågar lita på?
Men en gammal nanny fårn england med 25 års erfarenhet av barn, henne - HENNE litar vi på. Men vår egen mamma som faktisk fick ordning och fason på oss, henne skiter vi? För vad vet hon?
(nu är ju sista meningen skriven i total ironi för mig, för det finns ingen jag litar så mycket på när det gäller mina barn och hur jag ska hantera situationer som mig egen mamma)
Hur som helst, att jag inte lär mig - Allt man gör med sina barn är olika metoder - Ingenting är sunt förnuft längre!
Premiär-tur
Satte barnen i cykelkärran och cyklade till Myran idag.
tog ca 25 min - inte farlig alls tycker jag, ska ju ändå hela vägen in till stan, genom hela stan till bullermyren.
Moa somnade på vägen dit, och båda somnade å vägen hem.
Måste säga att det är ett otroligt smidigt sätt att ta sig fram på, när man inte längre bor i skräddarbacken!
Cykla upp till mams med ungarna bakom cykeln lär nog dröja innan jag vågar mig på. Är ju ändå 36 kg man drar runt på efter cykeln!
Men till å från stan - nemas problemas!

nu är bara problemet att Minna vägrar somna om... hon ligger och pratar med sig själv där uppe på sitt rum, men hon får väl hållas liksom så länge hon inte skriker.
BLÄÄÄ
volvons värmesystem har brakat ihop, det är en swimmingpool i den på golvet.
dessutom så var de nått med drivaxeln sa Tommy.
Life is greaaat just nu.
vi som tänkt ställa av skodan under sommaren, vilket skulle ge oss en besparing på i runda slängar iaf 1,5 tusen i månaden.
Men nu blev det volvon istället, utav mycket tråkigare orsaker än att vi vill spara pengar =(
för att laga en trasig bil spar man ingenting på...de pengarn vi "spar" går ju liksom åt till att fixa den och säkert mer därtill.
BLÄÄÄÄ!
fast å andra sidan så kan man tänka att bilen gått snart 57 tusen mil, och hur många bilar överlever det egentligen?
Men det är inte roligt än då...
så nu blir det å kolla vad ett nytt system kostar, hålla tummarna för att det inte är sammankopplat med AC:n och inte kostar multum....
Cykel med släp

Så här ska jag och mina två barn ta oss fram i sommar äre tänk.
Tur att jag innehar BECE-kort när det gäller fordon ;-)
Har bara provcyklat med Minna i än så länge, eftersom vi bara har en hjälm.
Eller två, men Lowas hjälm är ju förstor egentligen för Minna så att.
Har även tänkt att Moa ska få en liten nackkudde som hjälper henne med huvudet om hon skulle somna när vi är ute och åker.
Hur som helst, cykel med släp- det är grejer det!
Ljudet stör mig inte längre
det värsta jag har vetat, är när Tommys klocka ringer och han ligger kvar oxh snoozar på morgonen.
Jag har ALLTID vaknat och blivit pigg av den, om den så ringt kl 4.30 eller kl 7, dessutom så blir jag ju bara piggare och mer irriterad på den ju mer han snoozar.
Han har ju dessutom sovit hemma och gått till jobbet VÄLDIGT många fler gånger den här våren än tidigare.
(tror han sovit borta 5-10 ggr sen i december - förstår ni vilken skillnad det är mot 2-3 ggr i veckan?!!)
hur som helst, den senaste tiden (3-4 veckor tillbaks) så hör jag inte hans klocka längre, jag märker inte när han går upp och att han åker hemifrån. Utan jag vaknar ca 10-15 min efter han har åkt och upptäcker att sängen är tom (så när som på Moa) - för någon som är van av att vakna utav ljudet när katten (?!!) går i trappen, av tidningsbudets bil och alla andra dova ljud som de flesta brukar sova sig förbi - är det här en mycket märklig upplevelse!
I morse så vaknade Moa 5 min innan Tommys klocka började ringa, jag la henne bredvid mig och somnade om och vaknade sedan 1 ½ timme efter att tommy hade åkt till jobbet! - jag fattar inte hur jag INTE kan höra honom... men lite skönt är det
Cykelkärra
impuls köpte en sån här nu på kvällen. (trollkärran 3-i-1 plus)
Anledning? Jag cyklade hem från TC här om dagen, DET är inte långt upp till stan här ifrån, inga nämndvärda backar och det börjar blir sommar snart. Vi konstarade här om dag att vi skulle spara ca 1500 kr i månaden om vi ställer av "min" bil och bara har volvon att åka i.
Det är en sån som man kan "göra" om till barnvagn - otroligt smidigt. Dessutom är det en "joggingvagn" - för mig som försöker jogga och det skulle underlätta en hel del om barnen kunde vara med - då skulle jag inte vara beroende av att någon kan vara med dem utan enkelt ta med båda två. (har en förhoppning om att den är lättare att jogga med än våran tvillningvagn från emmaljunga!!)
Hade väl iofs främst tänkt ha Minna därbak och Moa som är liten i cykelstolen på pakethållaren så hon inte blir att känna sig ensam (eller blir "misshandlad" av storasyster som bara vill vara snäll)
Den här kärran ska dessutom tåla 40 kg i lastvikt - ovanligt har jag lärt mig bland cykelkärror!
Den har ett lastutrymme - handla med barnen med
Haha, jag skulle kunna skriva reklam för den här grejen, kanske skulle ha blivit copywriter ändå och inte lalla runt i ett 24meters ekipage??!
Ska väl se hur nöjd jag blir sen när den väl anländer... men men =)
Godnatt måne - bästa barnboken ever!
Det här ÄR världen bästa godnatt saga för barn i Minnas ålder.
Hon fattade grejen omgående och sa godnatt till alla sina saker i rummet och sedan la jag henne i sängen och hon somnade... Fast å andra sidan så bråkar hon nästan aldrig vid läggdags så hon kanske inte riktigt är rätt publik.
Hur som helst, den är verkligen perfekt för nervarvning och helmysig att läsa. (nu kanske jag är partisk eftersom det alltid varit min favorit bok som liten - tillsammans med "den lilla röda bromsvagnen hos pappa)
och med tanke på att det fortfarande ligger väldigt högt upp på försäljningslistorna i hemlandet USA där den kom ut 1947!!!!!! säger ju en hel del om boken i sig tycker jag.
Att vakna upp
Vi gjorde pricktest på Moa i morse, visst sjutton visade det på mjölk, men ägg tålde hon minsann!
Har ni någon gång lunkat på i den vardagliga lunken, mat ska lagas, barn ska hålla nöjda, huset ska städas och alla andra miljoner saker som saka göras och hålla i huvudet?
Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen.
Glad att hon har fått diagnos "på riktigt" - att det blev påvisad genom test av vårdpersonal och inte bara genom provokation, för det är sjukt svårt att veta varför en sånn liten skriker. Kan ju vara en miljon orsaker.
Som min mamma gjorde efter konstens alla regler, trodde vi, men så visade sig att det är mjölkprotein i maizenas redning... How the hell should we know?
jaja, nu är finns det på papper svart på vitt - mjölkporteinallergi. Så sätter vi punkt där om det!
Har ni någon gång lunkat på i den vardagliga lunken, mat ska lagas, barn ska hålla nöjda, huset ska städas och alla andra miljoner saker som saka göras och hålla i huvudet?
och så inser man att man bara vandrar vidare bredvid personen man valde att bilda familj med, utan att titta åt höger och faktiskt se personen?
Att man plötsligt vaknar upp ur sin dvala, och sneglar lite åt sidan och herrejösses, där står den människan man (i alla fall i mitt fall) blev störtförälskad i en gång i tiden? Han/hon som vände upp och ner på hela tillvaron man kände till? Så kommer allt tillbaks igen, och den där insikten om "han är inte bara pappa till mina barn...."
Han är så mycket mer.
och han förtjänar att veta det.
trygghet
appropå Moa, sova och trygghet.
Tommy har somnat på min sida av sängen,med armen ner i vaggan och Moa håller i pekfingret.
Och sover gör de bägge två, har gjort de senaste 2 ½ timmarna.
Fantastiska barn
När ska jag lära mig att min yngsta dotter behöver lugn och ro? Att hon inte fixar en hel dag på språng med en massa synintryck?

just nu sover hon väldigt oroligt, och det verkar som hon behöver hjälp att komma till ro, så jag gissar på att hon kommer hamna mitt i sängen och hålla i mitt finger hela natten från att jag går och lägger mig.
Men hon är förbaskat söt eller hur?
och uppenbarligen har hon något med sin blick, för bara de 2 senaste dagarna har 4 st "okända" människor sagt" men oj, vilka fantastiska ögon och vilken blick hon har!" och visst kan jag hålla med, det känns verkligen som om hon "ser" en och inte bara tittar på.

Min andra dotter däremot har haft en toppen dag och sover som en stock!
hon har lärt sig trampa på en tramp-traktor, härjat hemma hos kusin, lekt med sin bästa kompis OCH fått sin första egna kulglass någonsin. Lyckan var total!
Hur kan två så små människor ge SÅÅ mycket kärlek?
kapitulerat
jag har gett upp, hissat den vita flaggan och lagt mig platt. Moa vinner.
Vill hon vara vaken en-2 gånger i timmen om natten, så fine, jag accepterar och gör det enda som underlättar det hela lite grann. Hon sover i vaggan bredvid min säng igen.
Om hon sover bättre? Jag vet inte, men jag tror det. Eller jag sover bättre och det är väl huvudsaken. Stoppar ner handen i vaggan i sömnen och ger henne nappen, jag är inte i vaket tillstånd. Så jag har INGEN aning om hur många gånger det är. Kanske ingen, kanske massor.
I don't care.
Däremot, damtitaa, i morse fick hon 1 msk (!!!?!!!) gröt pulver från den "vanliga" semper gröten (alltså icke mjölkfri) och hittills har det gått fint. Har en liten förhoppning att det ska funka med silicea, att det är sura uppstötningar som stört henne och inte mjölken egentligen.
Hon kanske inte kommer kunna äta "normalt" men kanske kanske kan vi spä ut gröten, så den dyra gröten blir att "räcka" längre....kanske
många kanske nu
men funkar det inte heller så kapitulerar jag i det fallet också och tänker änga de närmasta åren med att utveckla en affärsidé för att underlätta för småbarnsfamiljer med barn som är allerigiska!
För de e ingen lek kan jag upplysa er om!
Bytt barn...
Vi har sedan Moa föddes haft en ganska traditionell uppdelning, jag ansvarar för Moa när Tommy är hemma och han för Minna.Typ. Den har varit outalad och självklar, eftersom Moa faktiskt ha varit en ganska kinkig bebis och skrikig. Å bara mammas arma har dugit som tröst, eftersom pappas tålamod inte är i närmelsevis likastort som mammas, eftersom hon varit full av först förlossningshormoner och sen amningshormoner.
Sen har vi ju lite olika syn på vissa saker. Han tycker - hon dör inte av att skrika jag tycker- hon skriker hon behöver tröst. Han skulle kunna köra 5 min metoden utan problem på henne, jag fixar inte en minuts skrik, i ensamhet för då mår jag dåligt. (om hon skiker i famnen på mig så bekommer det mig inte så mycket, för då gör jag ju redan allt jag kan)
HUr som helst, jag har slutat ammat, Hon har fått natur medicin för halsbränna, hon sover underbart mycket bättre på nätterna, och våran terapeut tycket det var dags för Tommy att få knyta an till Moa på riktigt. SÅ han får en sån där självklar relation till henne som han har till Minna. (det är ju bara pappa som duger till henne när han är hemma!)
SÅ idag har vi ombytta roller... Han är och badar med henen och jag har varit på lekträff med Minna på förmiddagen.
Guuuuud, vad enkelt det är med "bara ett barn"!
Jag har sagt det förut och säger det igen!
Sen när Minna vaknar ska vi ge oss ut på utflykt tror jag, det är verkligen HELMYSIGT att få tid till bara henne!!
och överrösa henne med all kärlek och tid som jag inte har tid att ge henne i vanliga fall när de ska delas på två.
Team-work
Tror Minna har tröttnat på att lillasyster mest sitter still om dagarna. Så idag hämtade hon gå vagnen och satte sig i och pekade med Hela handen åt Moa å sa "köööööööööö", sagt och gjort...Moa körde, och när Minna tyckte det gick för långsamt rullade hon på framhjulen för att hjälpa till...
Jag var mest rädd rädd att hon skulle tappa balansen frammåt så jag fick lov att hålla en skyddande hand under magen (i tron om att jag ska hinna fånga upp henne)
Team-work på små systrarna Thurin helt enkelt.

