20 månader

Moa är inne i en underbar ålder - hon är en riktig lite livsnjutare och älskar livet. Hon tror sig behärska allt - dvs allt hon tror livet handlar om och har just nu knappt några problem i världen.
Jag vet att jag älskade när Minna var i den här ålder med - jag gissar även på att jag nog inte är den enda föräldern som tycker tiden mellan 1,5 - 2 år är helt underbar.

jag är ingen bebi-människa.Visst är de gosiga - men näää, när man kan på riktigt börja se deras personligheter, uppleva deras egenheter och de kan "berätta" vad de vill är så mycket mer underbart! - att gosa med en bebis i knä,ja visst - i 5 min kanske, men att få en kram eller gosa med en 1,5 årig - för att den vill!
Herregud! När de lägger sina små pyttearmar kring en och man känner kärleken!
speciellt när de är ens egen, som lägger sina armar om halsen på en och viskar "mamma,ÄSSSKA EJ!" och så gosar hon in sig mot halsen....

det min vänner- de slår allt bebisgos i hela världen!

vet ni vad?

jag har svårt för?
När människor inte kan låta bli att berätta att de är "bättre" än någon annan. Tänk det gärna, berätta det för dina vänner,men va fan... om någon är glad för det den har presterat, låt den då vara det.
Du behöver inte säga att "vad kul men jag gjorde bättre i från mig" - jaha? Har du och jag samma förutsättningar?
Och kan du inte låta bli att uttrycka dig så, låt för fasen bli att uttala dig alls.

Men det är väl nått i still med jantelagen som gör det antar jag. Men jag förstår inte varför det måste trampas på folk?

vi är ju alla olika, vi har olika saker med oss och har inte samma förutsättningar att klara av saker. Och ärligt talat,hur kul hade det varit om vi var det?

längesen

tjea, jag har tenta om två veckor
Jag har läst "alla" böcker - nej, det har jag inte, men jag har fått för mig att det inte förväntas av mig att jag ska läsa in mig på vissa grejer eftersom vi gjort grupparbeten där vi haft olika delar, dvs jag har djupläst och analyserat vissa grejer och andra i studiegruppen andra saker, jag gissar på att eftersom tenta "ska" (sägs det) vara uppbyggd på samma sätt med Tema 1,2,3 som kursen varit så kommer jag kunna skriva om det jag själv har djup läst - för att typ tydliggöra min del av arbetet... äh jag vet inte.
 
förresten handlar det om ett häfte på 40 sidor som jag inte öppnat,och än så länge har jag gott om tid för att hinna med det.
 
Och de flesta som känner mig vet ju attjag fungerar bättre under lite tidspress....
 
Förresten blir min tumme bara värre, eller tumgreppet eller vad man nu ska säga...biten mellan handleden och tummen, det gör ont. Jag kan (jo, om jag verkligen måste) inte skriva för hand, det gör ont att hålla i pennan. Jag kan knappt skriva på datorn (jo, om jag låter bli att använda tummen så funkar det fin fint), växla bilen får mig att vilja gråta av smärta (men att inte växla är ju inte ett val jag har!) 
Jag har inte kunnat (jo, men hjälp av typ ett skedskafft) en syltburk och likande på det senaste halvåret, jag är för svag i handen (eller rädd för smärtan som kan komma) 
 
Om jag går med den lindad så funkar det ju självklart bättre...men...
 
Så hur jag ska kunna skriva Tenta i 5 timmar om 2 veckor ska bli spännande att se!
nä, men jag har iaf fått tid för undersökning av handen på måndag nästa vecka....
Kanske kan få superduper piller så smärtan försvinner? =P

Vetenskapsteori

"Den som aldrig själv har blivit förödmjukad förstår inte vad förödmjukelse vill säga, den om aldrig utsatts för fara kan inte  veta vad rädsla är" - Thorsten Thurén, Vetenskapsteori för nybörjare, s 97
 
Du kan inte säga att jag har fel när jag upplever en sak på ett annat sätt än dig. Lika mycket rätt som du har i att tro att "så är det inte alls" Lika mycket rätt har jag i att "jo, så var det".
Hur en annan människa upplever en sak - kan varken mätas eller bevisas. 
 
Du kan göra ett försök och vi kanske möts halvvägs genom att konstatera - vi tycker och upplever saken olika och så var det med den saken. 
Du gjorde på ett visst vis, jag upplevde det på ett sätt, din intetion var en annan - inget av det är mer fel än den andra, men konstaterandet är att din hypotes inte var överensstämmande med slutresultatet. Dina premisser föll och kvar står vi med två sidor av samma mynt. 
 
Sanningen överrensstämmer inte alltid med verkligheten. Hypoteser som vilar på premisser som kan verka helt logiskt och rationella faller på att någon tänker annorlunda. Saker följer bara sina lagar om alla följer samma mönster, men vi utvecklas inte om alla bara accepterar och aldrig ifrågasätter.

håller jag verkligen jätte kärt...?

alltså, innan ni läser vidare så varnar jag er, det här kan vara en ANING färgat från min sida att stå, men jag har ingen intention att trampa någon på tårna.
 
Men av 3 oberoende människor i olika sammanhang har jag  hört sägas den här veckan
"ja, jag är ju lite mer hispig kanske, men vi har ju kämpat så länge för det här barnet, så vi håller det ju mer kärt"
say what?
 
mer kärt i jämfört med vadå? Din hund? Din bil? Ditt hus? Din man? (eftersom det är från kvinnor jag hört det) 
eller - mer kärt gentemot vad du hade gjort om du INTE kämpat så länge? eller mer kärt än vad jag som inte kämpat alls gör?
 
för vad jag hör när någon säger den meningen är:
 
"ja, jag är ju mer hispig än dig, vi har ju kämpat länge för det här barnet, det har ju inte du, så vi håller det mer kärt, än vad du gör"
 
inte just när jag hör det på tv som den här veckan, men jag har ju fått samma mening slängt i ansiktet vid diskussioner på t ex ÖF.
 
Tror folk, allvarlig talat, att barn betyder MER om man kämpat för att få dem?
Att vi som "bara fick dem" har en typ slit och släng attityd till dem?
Att vi inte förstår hur lyckligt lottade vi är? 
Att mina två barn inte ligger mig lika varmt om hjärtat som någon som kämpat i åratal för sitt barn håller sitt?
 
nej, jag vet inte hur det att gå och längta länge länge efter barn.
Men jag tror inte kärleken till barnet som kommit till världen är annorlunda beroende på om jag längtat och kämpat länge för att "få till det" eller om jag "bara fick det".
 
Jag är väldigt starkt övertygad om att mina barn betyder minst lika mycket för mig som dina barn gör för dig. 
Förklara inte "hispighet" med att barn hålls mer kärt - för DET är inte sant. 
Att "hispighet" (oro, överbeskyddande, eller vad man nu vill kalla det) ligger i linje med att man kämpat länge för barnet - visst, det köper jag. 
 
Men orsaken är inte att ditt barn är dig mer kärt än vad mitt (mina) barn är mig.
 
Det finns de som "bara får barnen" som är hispiga, nervösa, oroliga, överbeskyddande, precis som det finns de som kämpat och kämpat som är laidback, låter barnen lära sig genom sina misstag osv. 
 
Jag kan mycket väl tänka mig att man säger meningen utan att dra paralleller till hur det landa i personerna man säger det till. Jag kan även tänka mig att om man säger meningen, så menar man det inte som jag hör det.
Den tolkningen ligger hos mig, och jag tar på mig fullt ansvar för hur jag tolkar det!
 
Men, om man slänger ur sig meningen, om man inte menar den som jag hör den, så vad sjutton menar man då?
 
att man håller sitt barn mer kärt än vad man håller matriella ting? I min utopiska värld så betyder alla barn mer för sina föräldrar än vad matriella ting gör, så då är ju meningen bara helt jäkla meningslöst! Jag är mer "hispig" gällande mina barn än över min cykel, bil, hund (ej matriellt ting, men ändå), så då står och faller "meningen" med sig själv - alla barn hålls mer kärt - Alltså kan inte ditt barn hållas mer kärt och det är alltså inte förklaringen...
 
Nej, om du ska säga "hålls mer kärt" - måste du sätta det i motsats till någonting, och har vi en diskussion så blir den troliga motsatsen - än vad du gör. 
 
Tack och hej från mig!

Förmiddagsrutiner?

Sitter och funderar över om jag borde ändra barnens dagis tider - för jag har fruktansvärt svårt att koncentrera mig och riktigt komma igång på förmiddagen. Typ 10-16 istället. Jag presterar ungefär dubbelt så mycket mellan 12 - 14.30 än vad jag gör mellan 9 - 11.30. Fast å andra sidan hinner vi inte med något på eftermiddagen om de skulle gå till 16... och morgontimmarna är ju en enda lång väntan på att åka till dagis, så varför dra ut på det en timme till?
 
Nä, bättre att komma igång på morgonen, men hur sjutton då? 
iofs nu har jag fått ihop mina diskussionsfrågor till nästa veckas seminarium, så idag har jag ju faktiskt presterat fastän klockan bara är 10.15!
 
Någon som har några tips på hur jag ska komma igång på förmiddagen?
 
Jag måste hylla våran cykelvagn igen. Jag hyllade den många gånger förra året, men det är fasen värd hyllningar i år också! Sjuttsiken vad lätt det är att få ungarna ut igenom dörren och till dagis, de ÄLSKAR den (i år med!) - inget bråk om påklädning, inget "kom hit och sätt dig säger jag!" och dessutom tar det inte långa stunden extra att ta cykeln till dagis istället för bilen. + att Roffe får sin morgonpromenad.
Nej, det ultimata transportmedlet säger jag bara - cykelsemester, det kanske vore nått? ;-)

surealistiskt

är på plats hos "tanten" i Härnösand nu. 3 inneveckan coming up!
 
Tiden går sjukt fort, vet ni om det? På börjar en ny kurs i morgon, dvs 10 veckor har försvunnit - schooows sa det, och det betyder att om 10 veckor till så har hela vårteminen försvunnit och sommaren knackar på dörren!
 
Hur som helst är det helt surealistiskt att vara här. Varje km tåget har forslat mig bort från hemmet känns - konstig!
Jag vill ju vara där, där hemma med mannen jag gifte mig med och våra fantastiska barn. Men för varje km tåget åker känns det som jag färdas tillbaka i tiden, till innan. Innan allt som är vårat just blev vårat.
Samtidigt som jag vill vara där, så vill jag även vara just här.
 
Här, här är jag den perfekta blandningen av f.b (före barn) och f.m (före man) till och med före innan jag började köra lastbil - den perfekta blandningen av min "ungdoms-jag" och den person jag blivit av allt jag varit med om de senaste säg 8-10 åren. Jag är inte bara en sak, jag har inte en etikett. Eller ja, det har jag ju - universitetsstudent. Men i den etiketten finns så mycket mer än bara böcker och studietid. 
Här kan min hjärna tänka på helt andra saker än den tänker på hemma. Jag kan diskutera helt andra saker, med helt andra människor - och det är fantastiskt!
 
 
Nej, jag är inte hög på psyadeliska svampar - jag bara känner att jag lever i en smått surealistisk värld!

gnälliga barn

och en sömnlös natt (moa har kommit på en ny form att hålla sin mamma vaken - prata högt och ljudligt i sömnen) - vi busar inte alls idag! De får gå till dagis nu på förmiddagen så hämtar jag dem tidigare istället - typ efter lunch!

förresten..

så ska jag, Minna och Moa vara "busiga" i morgon och skippa dagis och skola (lätt för mig och säga som faktiskt är klar med min kurs, eller väntar på att mina korr.läsare ska läsa igenom sista uppgiften innan inlämning). Det har jag lovat Lilla Minna, sen har jag även lovat på på torsdag - på torsdag ska vi vara ännu busigare - till barnens stora lycka (iaf Minna som på riktigt fattar) ska jag vara med på dagis! =)

Och vet ni vad? I morse när fröken sa till alla barn (som som vanligt satt i en ring runt mig, ivriga att berätta vilket djur de hade i handen) "Nu får vi släppa hemma Minna och Moas mamma, men på torsdag så stannar hon hela dagen och leker med er" så blev det jubel =)

Känner mig faktiskt väldigt populär =)

Ang. rökning

Lungcancerorganisationen vill enligt Aftonbladet att det ska bli förbjudet att röka senast 2025. Åh vad jag skulle vilja se ett förbud mot rökning, helt i morgon. 
Det är vidrigt med cigaretter - eller all form av tobak egentligen . men just röken som förpestar tillvaron för alla på en busshållsplats till exempel.
 
Jag har en dotter som chippar efter luft om hon andas in röken för länge - för länge kan handla mellan allt ifrån 5 min till upp emot en timme, beroende på hennes mående i övrigt.
Jag hade själv problem när jag var liten och det stockas fortfarande i halsen av röken...
 
Vill du utsätta dig för risken för alla möjliga framtida sjukdommar (som ändå är ganska överhängande) so fine - men förpesta inte min tillvaro - så fram för ett förbud så kan folk som vill röka hålla till på hemliga svartklubbar där cigg och annan tobak säljs under disken olagligt - ungefär som på 20-talet med spriten. - Ha, vore inte det nått?
 
Gällande min egen dotter och hennes "kroniska bronkit" (som inte kan beskrivas som kronisk riktigt än eftersom inte är 2 år fyllda, men eftersom det kommer som ett brev på posten om hon utsätts för t ex cigg.rök så har läkarna på barnmottagningen ändå satt den stämpeln på henne, så vi inte ska ha nått problem att få ut medicin vid behov) så kan jag bli fruktansvärt arg (men för det mesta bara trött och less - för jag orkar inte stånga huvudet blodigt mot en vägg som inte lyssnar och tar in det man säger) när folk försöker komma på andra orsaker till varför. Om det händer en och samma sak, uteslutande, när hon utsätts för en viss grej - vad kan det annars vara? När det aldrig händer annars, liksom?
 
Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan envist skrika sig blå om ens rätt att pumpa in gift i sitt eget omloppssystem? Hur man kan ha så lite respekt för sig själv? Jag förstår vanans makt, jag kan förstå att det tar emot att erkänna att man har fel, men what the hell? 
Hur svårt kan det vara, egentligen? Hur mycket forskning som säger samma sak ska det behövas?
eller är det din egen diagnos om "dödsdömd med cancer" (eller sätt in valfri annan sjukdom) i ett kuvert som behövs för att du ska förstå? Eller, kommer du i det läget att skylla på något annat?
 
Att du fick så dålig mat under uppväxten?

Semester

Bokade husvagnen för v. 30 idag, sen slog jag till och knep en av de sista platserna på Böda sands camping den veckan. 3 ungar och en hund i en pluttig 5, 1 meters husvagn från innan Muren föll - see you on television!
För er som sett på Böda camping någongång - så ska vi bo på paradgatan typ..hahahaha (jag skrattar nästan så jag gråter när jag säger det till Tommy!) - förstår ni vad vi INTE kommer passa in där! =P

Men att bo på ett ställe där vi vet att det faktiskt kommer finnas ett gäng med jämnåriga till fröken fräs känns bra! Och där det finns grejer att göra hela dagarna utan någon större ansträning - bara att ha gång avstånd till en riktigt fin strand (där dessutom herr Rolf får följa!) är ju guld värt! =)

Sen blir de nog ett besök på Ölands djurpark (där herr Rodolffo också är välkommen), så nog ska vi kunna roa oss allt! =) Även fast TLC inte blir med för någon annan knep den semesterveckan....


För första gången

frivilligt, har Moa druckit sin kvällsmat ur en pip-mugg. Det ni. Vid ett år och 5 månaders ålder (i morgon)! (hon slutade ju självmant att bli ammad vid ca 6 ½ månads ålder och har där efter helt enkelt vägrat inta flytande föda)
Och nu kanske ni undrar varför man vill att ens barn ska dricka sin kvällsmat - vilket man så klart inte måste vilja. Men det är förbannat smidigt om de gör det. Eller åtminstone accepterar att föda kan komma ur en pipmugg/flaska.

För att ta upp ett barn mitt i natten för att ge det fil eller gröt eftersom det är hungrig och har svårt att somna om är ett otyg...Visst är det en procedur att fixa välling om natten med, men det är smidigare att kunna sitta i skumt ljus och ge det, eller ännu hellre - bara slänga ner flaskan och gå och lägga sig själv igen.

Att kunna hälla filen i en pipmugg och ge henne om natten när hon drygar sig är min dröm... Vilket troligtvis kommer stanna just vid en dröm - men tänk så lätt det skulle vara!!

förresten så älskar jag studielitteraturen - jag får kvitton på att saker jag gör med mina barn, för att jag är övertygad om att det är för barnens bästa, och inte för att jag "är lat eller gillar slabb" som vissa kanske tror, faktiskt är "rätt väg att gå" - att det är de grejerna som rekommenderas... I Love it!

Känns bra

En vecka och 2 dagar in i mitt studerande känns det fin fint.
Hoppas jag skaffat mig själv rutiner för att det ska funka bara... 
har ju barnen på dagis 6 timmar/4 dagar i veckan. Vilket gör att jag verkligen behöver vara effektiv dessa timmar. Har funkat i två dagar hemma nu, meeen ja... är väl i ett förälskelsestadie med utbildningen, och den kommer väl att gå över en dag - förhoppningsvis om si så där 3,5 år när jag är klar ;-)
 
 

stöttande karl...

"vad stöttande era karlar verkar vara...."
 
tanken har inte slagit mig, för jag har "slagits för det här" iaf sen jag sökte till programmet.
Men visst - att Tommy "ställer upp" så jag kan vara bort de här dagarna varje termin är stöttande, eller kan verka i andras ögon iaf. 
För mig är det en självklarhet eftersom jag har "ställt upp" för honom så han kan behålla sitt jobb.
 
Och för honom med, antar jag. För han sa senast idag "att bara jag tycker det är kul och det jag verkligen vill" - och det är det ju.
 
Sen kan ju det ha göra med att han har fått skruva med sin lastbil hela helgen, så han är på superbra humör...
 
 

Honeybun

jag brukar väldigt ofta kalla Moa för "honeybun sugerplum" - fråga mig inte varför men..

kollade upp ikväll vad en honeybun är "A honey bun is a fried yeast pastry that contains honey and a swirl of cinnamon in the dough and is glazed with icing."

tyckte det stämde ganska bra överrens med vad Moa skulle vara om hon inte var en Moa =)

RSS 2.0