Lillevi

Vill hon vara vaken en-2 gånger i timmen om natten, så fine, jag accepterar och gör det enda som underlättar det hela lite grann. Hon sover i vaggan bredvid min säng igen.

Om hon sover bättre? Jag vet inte, men jag tror det. Eller jag sover bättre och det är väl huvudsaken. Stoppar ner handen i vaggan i sömnen och ger henne nappen, jag är inte i vaket tillstånd. Så jag har INGEN aning om hur många gånger det är. Kanske ingen, kanske massor.

I don't care.

Däremot, damtitaa, i morse fick hon 1 msk (!!!?!!!) gröt pulver från den "vanliga" semper gröten (alltså icke mjölkfri) och hittills har det gått fint. Har en liten förhoppning att det ska funka med silicea, att det är sura uppstötningar som stört henne och inte mjölken egentligen.

Hon kanske inte kommer kunna äta "normalt" men kanske kanske kan vi spä ut gröten, så den dyra gröten blir att "räcka" längre....kanske

många kanske nu

men funkar det inte heller så kapitulerar jag i det fallet också och tänker änga de närmasta åren med att utveckla en affärsidé för att underlätta för småbarnsfamiljer med barn som är allerigiska!

För de e ingen lek kan jag upplysa er om!

HUr som helst, jag har slutat ammat, Hon har fått natur medicin för halsbränna, hon sover underbart mycket bättre på nätterna, och våran terapeut tycket det var dags för Tommy att få knyta an till Moa på riktigt. SÅ han får en sån där självklar relation till henne som han har till Minna. (det är ju bara pappa som duger till henne när han är hemma!)

SÅ idag har vi ombytta roller...  Han är och badar med henen och jag har varit på lekträff med Minna på förmiddagen.

Guuuuud, vad enkelt det är med "bara ett barn"!

Jag har sagt det förut och säger det igen!

Sen när Minna vaknar ska vi ge oss ut på utflykt tror jag, det är verkligen HELMYSIGT att få tid till bara henne!!

och överrösa henne med all kärlek och tid som jag inte har tid att ge henne i vanliga fall när de ska delas på två.

Tror Minna har tröttnat på att lillasyster mest sitter still om dagarna. Så idag hämtade hon gå vagnen och satte sig i och pekade med Hela handen åt Moa å sa "köööööööööö", sagt och gjort...Moa körde, och när Minna tyckte det gick för långsamt rullade hon på framhjulen för att hjälpa till...

Jag var mest rädd rädd att hon skulle tappa balansen frammåt så jag fick lov att hålla en skyddande hand under magen (i tron om att jag ska hinna fånga upp henne)

Team-work på små systrarna Thurin helt enkelt.

Men eftersom hon vägrar flaska, både vällning, bröstmjölk och den fullkomligt vidriga mjölkfria ersättningen, så har jag varit lite orsäker på om det verkligen är en bra idé att sluta. "rekommendationer att delamma/ersättning fram till minst 1 år å allt det där ni vet".

Men hennes stirr runt omkring gör ju att det inte är så där värst mysigt längre att göra det....

Vi var hur som helst till en dietist om hur man ska hålla henne på mjölkfrikost igår, och hon tyckte att så länge hon äter gröt 2-3 ggr om dagen + mat så är det helt okej att sluta...

så, ammade henne endast i morse, och nu ikväll somnade hon i knät på mig när vi skulle ha mysstund i stället för amningen, så...det var uppenbarligen ingenting hon behövde för att somna!

Så...nu är det nog slut =/ Känns lite vemodig måste jag säga. Jag har fullkomligt älskat att amma min två barn, så otroligt mysigt och framför allt LÄTT, man har alltid haft maten med sig. Men nu måste de kommas igå mat till 2 barn om vi ska någonstanns...

Men samtidigt så ska de bli otroligt skönt att slippa tänka på vad jag stoppar i munnen, att hålla henne mjölkfri är betydligt lättare än att hålla mig det... Bara att kunna få ha mjölk i kaffe igen, eller äta en ostmacka!

MUMS!

Jag längtar! Ska bara få till en morgonrutin där amningen inte ingår...

Vi berättade tidigt med Minna, för familjen och vänner.

Vi berättade tidigt för närmasta familjen att vi väntade Moa. En del har haft åsikter som har passerat under radarn om att "hur kan man berätta så tidigt, tänk om..."

(by the way, så visste vi om att Moa var på väg i 2-3 veckor innan vi berättade för någon annan, för vi var inte säkra- läs jag var inte säker för Tommys reaktion när de var plus på stickan va "men det är väl roligt?" medan min reaktion lite mer var " åååh herregud min lilla lilla tjej ska blir storasyster, hur sjutton ska det gå- på om vi verkligen skulle ha ett till barn så snabbt, Minna hade precis passerat 5 månader när Moa blev till!!)

men hur som helst, min poäng med inlägget är, att jag ville att min omgivning skulle veta och vara glad med mig och OM det hände det "förbjudna" - att det  blev missfall - så ville jag kunna få vara ledsen utan att behöva förklara så mycket.

och tänk så bra det artade sig... nu har lillfisen blivit ett halvår och storfisen har snart fått alla tänder (20 månader och det fattas bara två!)

och om någon undrar varför det bara blir bilder på lillfisan, den stora försöker ta kameran om man ska fota henne och det slutar oftast i tanda gnisslan!