Lillevi

Vi berättade tidigt med Minna, för familjen och vänner.

Vi berättade tidigt för närmasta familjen att vi väntade Moa. En del har haft åsikter som har passerat under radarn om att "hur kan man berätta så tidigt, tänk om..."

(by the way, så visste vi om att Moa var på väg i 2-3 veckor innan vi berättade för någon annan, för vi var inte säkra- läs jag var inte säker för Tommys reaktion när de var plus på stickan va "men det är väl roligt?" medan min reaktion lite mer var " åååh herregud min lilla lilla tjej ska blir storasyster, hur sjutton ska det gå- på om vi verkligen skulle ha ett till barn så snabbt, Minna hade precis passerat 5 månader när Moa blev till!!)

men hur som helst, min poäng med inlägget är, att jag ville att min omgivning skulle veta och vara glad med mig och OM det hände det "förbjudna" - att det  blev missfall - så ville jag kunna få vara ledsen utan att behöva förklara så mycket.

och tänk så bra det artade sig... nu har lillfisen blivit ett halvår och storfisen har snart fått alla tänder (20 månader och det fattas bara två!)

och om någon undrar varför det bara blir bilder på lillfisan, den stora försöker ta kameran om man ska fota henne och det slutar oftast i tanda gnisslan!