Lillevi

För ett år sen var jag helt säker på att det var idag Moa skulle fylla ett år. Men hon snuvade mig på den 26 och tog den 27e istället, med 3 minuters marginal.

Så, inget 1 års firande idag inte.. utan idag blir det tårtbak, bullbak och inhandling av present.

Måste bara ta mig till affären först...

bä bä bita bamm, ull ull lull går lilla Minna runt och sjunger. och självklart Lilla Line kakta äj annars tare meeej (alltså lilla snigel akta dig, annars tar jag dig, fast hon bytt ut singel mot bästa kompisens namn och tar dig mot tar mig)

Enligt mig, så innan du haft ett barn som

* knäpper upp bältet i matstolen
* ställer sig upp
* kastar maten
* övar inför sin kommande karriär som stuntman (kvinna)
* har ett äldre syskon som exakt samtidigt gör exakt samma sak (alternativt mindre syskon)
* Stänger munnen
* Tar skeden medan du försöker mata
* Gallskriker
* skruvar av locket på pipmuggen
* häller maten över sig

och ett hundrar andra saker mina barn GÄRNA gör vid matning vid matbordet, så ska nog nog bara hålla käften om din åsikt om vart, vad och hur barnen ska äta sin lunch, mellanmål middag, you name it!

Har du däremot ett barn som gör allt det här, så är du mer än varmt välkommen med tips och råd.

Min barn är generellt väluppfostrade och visar mer än gärna upp den sidan ute bland folk, men hemma själv med mig (och Tommy) är de små monster ibland.

Sa jag förresten att det är min 11 månaders som redan gör allt det där? Att min 11 månaders beter sig som om minst vore ett år äldre än vad hon är... eller är det normalt att hon ska kunna skruva av och på lock i den åldern? Eller ens KUNNA knäppa upp bältet i stolen från IKEA?

Det är meningslöst att spänna fast henne i sånna grejer, för hon knäpper upp dem, och då blir det en väldigt falsk säkerhet för jag tror att hon inte ska kunna ställa sig upp och kanske vänder mig för att hämta maten på andra sidan bordet och vips så står hon med ena foten på bricka och andra på väg över till bordet.

Hur som helst, när mina barn är på det humöret, så har jag dem hellre ätande på golvet, har "gående bord" eller sittandes i soffan.
Där gör de åtminstone inte illa sig, oftast slinker maten ner och barnen blir för det mesta på bättre humör och nästa utfodring kan utföras på normalt vis vid middagsbordet.

Men visst, ha gärna diskussioner om mig och mina barn - men kom ihåg att om ni inte varit i den situationen själva så har ni faktiskt varken erfarenhet av det eller vet hur ni själva skulle hantera den.

Mätta barn är glada barn, vägen dit bör inte kantas av bråk.
Och vad gör det om det blir lite extra att torka upp på vägen?

Min lilla Skrålla ville titta på krååååkan (vi på saltkråkan) på eftermiddagen(kvällen.
Jag ville att hon skulle äta.

Men som ni vet så har jag ju som regel "bråka aldrig om mat".
Så nej, fine - ät inte då men du kommer inte få titta på film.

hon blev självklart arg och sa både "mamma dum, Inte äta, inte mat" och en massa massa mer bara för att hon kan.

Jag och lill-tjorven (hon ser ju för sjutton ut som tjorven - eller är jag bara skada av att se glimtar av saltkråkan varje kväll halv 7?) åt upp våran mat och tillslut kom hon släntrande - tittade på mig och satte sig i leksaksbacken. (don't even ask)
Sen sa hon - Minna äta, mamma mat.

Så jag matade henne, medan hon satt nedanför matbordet i leksaksbacken.

Frågan är - vem vann?