Lillevi

Det här, skrivet av Malin Wollin, skulle lika gärna jag själv har skrivit.

och det är nått jag funderat över många gånger.

Hur kan man vilja ha barn med någon som inte vill det...
Hur rättvist är det mot barnet?

"mamma ville så gärna, men pappa hade helst sett att du inte funnits.."


Ungefär som när min "kära vän" berättade för mig att
"när dina föräldar skilde sig ville din pappa att han skulle ha Robin och att din mamma skulle ha dig på heltid"

När jag frågade mamma om det var sant så tappade hon all färg i ansiktet och flämtade
"VEM har berättat det för dig? Det svor jag att du ALDRIG skulle behöva veta"

Saker och ting kommer alltid fram, för eller senare...

Om det så är när barnet tar sin pappa/mamma i försvar mot den andra, och denne utan att tänka sig för vräker ur sig det under en minut när denne inte tänker klar 

Eller om man som jag, har en "vän" som är barn till Min fars bästa vän... Eller någon annan har hört det och berättar det. Sanningen kommer fram.
Ja, mina föräldrar hemlighöll det för mig bra länge.(pappa tror nog att dom gör det än idag) Och dom hade nog aldrig räknat med att det skulle komma fram till mig genom någon annan.

Men att min mor har lyckats att inte säga det, någon av alla de gånger jag gråtit, skrikit och varit arg och ledsen över att "det känns som om pappa tycker bättre om Robin" är för mig ett under. Och jag är glad över att hon stått på "pappa" sida och berättat att det gör han visst det, han bara har "känslomässiga problem med att visa det".

För idag kan jag se det med andra ögon, jag var 8 månader, han jobbade som han gjorde, jag har förståelse för att det i hans ögon var en bra lösning. Men det betyder inte att det sved ordentligt när jag fick höra det.....

Så hur lär det då känns för någon att få veta att "pappa ville inte ha dig alls...." ?!