Lillevi

För att nr 1 på listan är en häst.
Som en 10 årig tjej som skriver ponny på önskelistan år efter år efter år till tomten vill jag ha en häst.
Jag ägnade varje dag från maj det år jag gick i 6an i stallet till jag blev 19 och "livet kallade" och tiden inte längre fanns,inte heller pengarna.

Jag vill ha tiden och pengarna att lägga på en häst, det är all terapi jag någonsin behöver. - Men den finns inte och kommer inte att finnas på många år.

(när barnen är utflugna ska jag och Tommy ha var sin, eller jag en levande häst av kött och blod och han en motorcykel och vi kommer mötas på kvällarna en timme innan läggdags och försöka övertala den andre om varför ens egna hobby är den bättre)

Men som sagt, tiden och pengarna för att få en meningsfull hobby och livsstil med en häst finns inte för mig just nu. Så då får det bli något annat som får agera terapi, dvs det näst bästa - en hund!

En hund som är nöjd med promenaderna till dagis och att få vara med under dagen, en hund att busa med i trädgården, en hund att lära en massa saker och en hund som kan ge mina barn allt där där Mitzie, Rockie och Zamira gav mig under uppväxten!

En hund som jag kan borsta sittandes i min soffan medan ungarna härjar runt på golvet, en hund som lägger sitt lilla huvud i knät och hjälper ångesten att hålla sig borta, en anledning att gå ut när det är ruskväder ute.

Klart det finns nackdelar med en hund, man är mer "bunden" och måste fundera en sväng extra innan man planerar något - men jag är övertygad om att om vi ska spalta upp för och nackdelar på ett papper - så tippar fördelarna över för min egen del.

Och vad är 3 månaders upptorkande av kiss på golvet jämfört av 10-15 års av hemmaterapi?

Så där har ni svaret!
Därför hund!