Lillevi

Alltså, alla dagar med barn är inte rosenrött och skimrande.
Ibland är det lite så att det finns en himla massa saker som man förr aldrig i livet skulle kunna tänka sig låter riktigt riktigt trevligt.

typ stå på donken i löningsrusning och en riktigt sur vresig gubbe beställer (typ min värsta mardröm) låter VÄLDIGT lockande just nu.
Bara jag slipper skrik, gråt, gnäll och "jag viiiiiiiilll IIIIIINTE!"

eller ha sean den första banan på repeat för att hålla Minna nöjd(are). - sa jag att stereon äntligen hamnat i vardagsrummet? och den ska visst spela "kinga kinga king" hela tiden - för Minna behöver det....

den senaste - jag behöver.. och när en 2 åring behöver någonting, då ni!!

Idag är en sån där dag när jag skulle förtjäna en guldmedalj,
Sen om det beror på att ungarna är extra dryga, eller om det beror på att ALLA planer jag hade för dagen har omkullkastas...

Ingen vovve kom hem idag (onsdag) gjorde nya planer om att ta med min farmor till hennes syster - de blev också inställt för personalen hade glömt skriva upp saker som skulle hända.

Hur svårt kan det vara? Borde det inte finnas en tavla, en bok eller nått där de skriver in "E ska till frissan 5/9 10.00, G's man kommer och tar med henne till kyrkan kl 14.00 " och så vidare.... ?

Inte första gången det händer... eller sist var det så att jag kom upp och farmor var borta, men INGEN visste vart hon var....

Jag antar att du träffat en bebis med tandsprickning? Eller åtminstone hört "att när de där tänderna kommer så..."

Jag har haft en 1 åring med 7 (!!) tänder på väg upp den senaste månaden - fine, jobbigt ja..men de måste ju upp.

Sen en vecka tillbaks har däremot min 2 åring varit sur och grinig, typ sur och ont i munnen vill inte äta och livet är jätte jobbigt - grinig.

Ja, hon börjar närma sig 2 ½ och ja, 3 års trotsen kan ju snart göra sin entré (på min lilla bebis? nääääj!) men vi är inte riktigt där än.
Igår när vi borstade tänderna ser jag längst in längst upp att det börjat spricka två små gryn, de sista mjölktänderna.

och det går upp ett ljus för mig - hon får tänder, det förklarar SÅ mycket, men de var så länge sen hon fick de andra att jag har glömt hur hon reagerar... (hon fick tand 17 & 18 i januari!)

Så, nu är hennes beteende förklarat, men inte riktigt accepterat, eller jo... när jag kommer ihåg det.

Anyhow - Moas 7 tänder är en barnlek mot Minnas 2, tror mig!

I natt sover tjejerna på det omgjorda rummet, båda två... för efter 3 veckor tillsammans så har vi gjort konstaterandet att de sover bättre i samma rum.

Så nu är det prickiga rummet sov/mys-rum och Minnas blå ha blivit lekrum och är sprängfullt med leksaker - när fick vi allt??

Vilket betyder att vi blivit av med en himla massa leksaker på nedevåningen! Sen blev det skrivbord i vardagsrummet så jag har någonstans att ha mina plugg-grejer,

+ en hörna åt vappisen, som skulle ha kommit i morgon, men nu blir det på onsdag - så han hinner bli veterinärbesiktigad, fanns visst inte tid förän på tisdag,

Vad gör arbetslösa (och barnlösa) med all TID de har på dagarna?
(alltså, inte ni som är barnlösa med heltids jobbar, eller jobbar om så halvtid)

Utan just arbetslösa utan barn.
Vad gör de?
Barnen har nu sovit i en timme, det är uppplockat, damsuget våttorkat på golvet, diskmaskinen i och ur plockan, lunchen förbered och alla bloggar kollade...Kaffet ur drucket och jag sitter här som en fån "what to do?"

(Skulle kunna städa övervåningen, men där är det kaos i väntan på att de sista listerna ska på plats och sen blir det möblering av rummet, SEN kan jag storstäda där uppe)

(sen självklart, skulle jag ju kunna plocka ur skåp och lådor och torka på sånna ställen, men där sätter hjärnan stopp "vad händer om barnen vaknar och allt porslin står å bordet?" )

Hur som helst, arbetslösa barnlösa människor som klagar på 1. De hinner ingenting 2. De sover dåligt 3 ..... ? Är de människor som jag kan reta ihjäl mig på!

Tommy skulle till jobbet till 7.30 i morse, vi har bara en bil hemma och det var ruskväder ute. Samtidigt kom jag på att jag sett att Tunet skulle öppna redan 7.30 idag, smasch - vilket idé!

Jag kastade ner badkläder i väskan och erbjöd mig med fladdrande ögonfransar "viiiiill du ha skjuuuuts älskling?"

Gissa om han blev glad?!

Så, kl 7.45 plumsade vi ner i de 35 gradiga vattnet jag Minna å Moa, bland alla pensionärer som motionssimmade - en del tyckte ungarna var underbara (8 / 10 tanter) och en del tyckte "det är faktiskt motionssim nu" ( 2/6 gubbar).

Men vi höll oss i ett hörn, barnen var lyckliga och fogliga (dvs skrek inte och höll låda, de bara plaskade runt) och vi kom hem för en kvar sen och båda sover.

Tjooohooo!

Hur som helst, det här är ju typ sista gången på LÄÄÄÄÄÄNGE vi kan göra en sån spontan-grej på några timmar eftersom på måndag kommer Roffe hem, så vi passade på. I Vinter är vi förpassade till lekparken och skogen =)

(jag ska lära vovve att åka både vagn och pulka ;-) )

De ringde från kommunen och sa att Moa fått plats på Minnas dagis från och med 12 november. SAY WHAT?

Vi har ju satt 1 januari 2013 för henne. Sen säger hon 'tar vi inte platsen är det inte alls säkert att vi får plats på samma ställe från januari, utan får vänta tills det finns en plats ledig och eftersom jag då tackat nej till den till platsen som erbjuds nu så gäller inte syskon-förturen längre'

inte ens om vi betalar för platsen och inte nyttjar den....

så nu får Moa börja den 12, jag börjar jobba 4 timmar i veckan så vi blir i behov av dagis om än väldigt liiiiiiite så vi får platsen.

Så 4 timmars jobb och sen föräldraledig 4 ½ dag i veckan till januari, nu är ju bara frågan hur vi ska göra med Lilla Minna, men hon har ju rätt till sina 15 timmar som hon gått hittills hur som helst.. så ja, ska prata med dagis och se vad de tycker.

Men snacka om att jag blev ställd när hon ringde, trodde hon ringde för att säga att vi fått plats från Januari, men så är det från november! Tror jag är lite smått i chock!

Vi har gått och blivit med hund.
Eller ska gå och bli med hund om en vecka. En liten blandras-hane som just nu bor i Halvarsgårdarna, han är en blandning mellan Lhasa Apso, Shih tzu och Bichon Frise...

vi (jag) hade tänkt oss en tik från början, men någonstans mellan vi myste med lilltjejen och de andra valparna kom ut så ändrade det sig.

Precis som Tommy ändrade sig från "vad ska jag med och göra? Det kan väl du och din mamma ta hand om?" till "joo, jag tänkte att, om det inte är försent så vill jag med" =)

Alla valpar är namnlösa...så frågan är vad valpen ska heta. Om det nu är en fråga, för vi har bara ett killnamn och det är efter att Tommy en gång i bilen när vi väntade Minna tröttnade på mitt tjat om namn fräste "Blir det en kille ska han heta Rolf-Tommy!"

Så... med 90 % säkerhet så kommer valpisen heta Rolf-Tommy och bli kallad Roffe.

Snart finns det alltså en Roffe, en Brasse och en Bellman i familjen (och så klart katterna Smookie, Spader, Ztisse och deras kissekattungart (?!) Bamsen, Båtsman och Busan) =P

(vi kan det här med namn i våran familj!!!)

Efter 4 års (eller 3 sen vi flyttade ihop) diskussion har vi tagit beslutet att bli med hund. Det ni!

Det avgörande argumentet?
"men jag lovar, jag kan lära den att hjälpa till att plocka upp leksakerna och lägga i en korg"

Han sken upp som en liten sol och sa sen "kan man få den att hjälpa till att städa upp matresterna också?"

Sen skakade vi hand.

Så nu i eftermiddag ska jag, Minna och Mormor åka och hälsa på en liten valpis, så får vi väl se =)

Jag trodde vi var vinterkittade, att jag hade införskaffat allt och kunde låta snön komma i lugn och ro.

Men jag inser ju nu när fösta snön har fallit, att så är ju inte fallet.
Ja, vintergarderoben är ju klart.
Men resten då?

Snöskyflar till barnen? Det räcker inte med en längre, minst två och helst 3 så varje unge kan ha en...
Spark? Vi har en liten, och den tjafsade Minna och fröken fräs sig fördärvade om förra vinter. Så minst en till - (2 till så slipper jag fundera nästa vinter?!)

pulkor? Minna har nog vuxit ur babypulkan nu...det var ju på håret förra vintern liksom.

Sen är det ju mössor och vantar som verkar försvinna och komma fram i parti och minut, blir väl inte bättre när det är två barn som ska gå på dagis från och med januari?

Dämit... jaja, julklapparna till barnen är iaf klara, de får en var sin - här överröser vi inte med "mest paket under granen vinner", men det ser ju nästan ut så eftersom vi är SÅÅ många!
och barnen har jag märkt (eller på fröken fräsig som är den enda som är gammal nog) tröttnar på att öppna efter 6-8 paket och undrade sist om hon inte kunde spara till i morgon....

Så, var sitt paket på kvällen, och ett gemensamt som roar den allihop på morgonen - typ. =)
Sen möjligtvis nått mer.... som man binder fast ett snöre i deras sängar som de får följa genom hela huset för att hitta, för det är roligt för mig när det springs runt som yra höns =)

laddade ner en "sömn-app" igår till telefonen, som när det är aktiv "känner" av hur djupt du sover... alltså den reagerar på ljud och ju mer man vänder och vrider sig destomer "vaken" är man...

Vad mitt reslutat blev?
jag "sov" i 7 timmar, med 3 uppvak och kom aldrig ner i djupsömn, för varje gång jag var där nere och vände var det någon annan som var i sin drömsömn och skrek (barns vågor mellan djupsömn och remsömn är kortare än vad våra är).

Fick rådet av min telefon att försöka "eliminera störningsmoment" för en bättre sömn. Tack för den!

kan man ladda ner en "sov-nu-allt-är-lugnt" app till småbarn också?

Moa fascinerar mig så många gånger på en dag. Hon är 1 år och 3 veckor och förstår så himla mycket. Ger man henne blöjan i handen och säger släng den så går hon till kökskåpet med sophinken, men ger man henne den svarta soppåsen med skitblöjan och säger släng den, ja då tar hon påsen och går till ytterdörren. För att ta ett exempel i mängden bara.

Jag vet att jag var lika förundrad över Minna - och det är säkert normal utveckling, kan de säga 10 ord förstår de 100 och så vidare.
Men ändå, att det funkar!

Att det lilla lilla hjälplösa knytet jag hade liggande på en 65x65 cm kudde på golvet för ett år sen är en liten liten människa idag, med egen vilja och ett medvetande.

Det andra knytet jag hade med mig hem från BB för 2 år sen, hon är liten människa med ännu mer vilja och förmågan att uttrycka den.

DET är fascinerande, och för er information - det är lika fantastiskt för mig att Moa kan göra saker, som när Minna lärde sig dem.
Det blir inte mindre fantastiskt bara för att "hon är 2a på bollen" som en del kanske tror och tycker när det inte handlar om ens egna barn.

Moa lärde sig gå och har gått nu i 2 månader - men lika fantastiskt tyckte jag att det var nu i veckan när jag för första gången såg mitt brorsbarn ta sina första staplande steg emot mig.

Att naturen har sin gilla gång, att saker bara fungerar, att det bara händer en dag - det är fascinerande oavsett hur många gånger det hänt tidigare!

Det har gått en vecka sen Moa blev vaccinerad, vilket även medförde att hon återgick till "normal-tillstånd" nattetid - dvs vakna 3-5 ggr per natt och skrika. Nu ska tilläggas att jag faktiskt bara räknar de gånger hon vaknar EFTER att jag har gått och lagt mig vid 22.30 (efter regionala nyheterna på 4an) . Alltså, jag räknar inte de 2-4 ggr jag får gå upp under kvällen efter att hon lagt sig och innan jag gör det. - För de är inte "jobbiga" (eller iaf inte lika)

Men i natt tog hon priset, hon vaknade kvar över två och sov 10 min max åt gången fram till 5 då hon tillslut somnade i vagnen i hallen.
Hon var inte snorig, hade inte feber och jag hittade INGA fel på henne alls....

Hur som helst, så är jag hålögd idag. Hon har sugit musten ur mig totalt och just nu skattar jag mig SÅ lycklig över att jag INTE ska till ett jobb. Jag BEUNDRAR alla som har jobbiga nattperioder med barnen och ändå lyckas utföra sitt dagliga jobb för bröfödan.

Jag har svårt att motivera mig att göra morgon ihop-plockningen just nu. Jag kan knappt förmå mig att resa mig från stolen (Moa sover i vagnen igen så just nu njuter jag av tystnaden)....

För ett år sen var jag helt säker på att det var idag Moa skulle fylla ett år. Men hon snuvade mig på den 26 och tog den 27e istället, med 3 minuters marginal.

Så, inget 1 års firande idag inte.. utan idag blir det tårtbak, bullbak och inhandling av present.

Måste bara ta mig till affären först...

bä bä bita bamm, ull ull lull går lilla Minna runt och sjunger. och självklart Lilla Line kakta äj annars tare meeej (alltså lilla snigel akta dig, annars tar jag dig, fast hon bytt ut singel mot bästa kompisens namn och tar dig mot tar mig)

Enligt mig, så innan du haft ett barn som

* knäpper upp bältet i matstolen
* ställer sig upp
* kastar maten
* övar inför sin kommande karriär som stuntman (kvinna)
* har ett äldre syskon som exakt samtidigt gör exakt samma sak (alternativt mindre syskon)
* Stänger munnen
* Tar skeden medan du försöker mata
* Gallskriker
* skruvar av locket på pipmuggen
* häller maten över sig

och ett hundrar andra saker mina barn GÄRNA gör vid matning vid matbordet, så ska nog nog bara hålla käften om din åsikt om vart, vad och hur barnen ska äta sin lunch, mellanmål middag, you name it!

Har du däremot ett barn som gör allt det här, så är du mer än varmt välkommen med tips och råd.

Min barn är generellt väluppfostrade och visar mer än gärna upp den sidan ute bland folk, men hemma själv med mig (och Tommy) är de små monster ibland.

Sa jag förresten att det är min 11 månaders som redan gör allt det där? Att min 11 månaders beter sig som om minst vore ett år äldre än vad hon är... eller är det normalt att hon ska kunna skruva av och på lock i den åldern? Eller ens KUNNA knäppa upp bältet i stolen från IKEA?

Det är meningslöst att spänna fast henne i sånna grejer, för hon knäpper upp dem, och då blir det en väldigt falsk säkerhet för jag tror att hon inte ska kunna ställa sig upp och kanske vänder mig för att hämta maten på andra sidan bordet och vips så står hon med ena foten på bricka och andra på väg över till bordet.

Hur som helst, när mina barn är på det humöret, så har jag dem hellre ätande på golvet, har "gående bord" eller sittandes i soffan.
Där gör de åtminstone inte illa sig, oftast slinker maten ner och barnen blir för det mesta på bättre humör och nästa utfodring kan utföras på normalt vis vid middagsbordet.

Men visst, ha gärna diskussioner om mig och mina barn - men kom ihåg att om ni inte varit i den situationen själva så har ni faktiskt varken erfarenhet av det eller vet hur ni själva skulle hantera den.

Mätta barn är glada barn, vägen dit bör inte kantas av bråk.
Och vad gör det om det blir lite extra att torka upp på vägen?

Min lilla Skrålla ville titta på krååååkan (vi på saltkråkan) på eftermiddagen(kvällen.
Jag ville att hon skulle äta.

Men som ni vet så har jag ju som regel "bråka aldrig om mat".
Så nej, fine - ät inte då men du kommer inte få titta på film.

hon blev självklart arg och sa både "mamma dum, Inte äta, inte mat" och en massa massa mer bara för att hon kan.

Jag och lill-tjorven (hon ser ju för sjutton ut som tjorven - eller är jag bara skada av att se glimtar av saltkråkan varje kväll halv 7?) åt upp våran mat och tillslut kom hon släntrande - tittade på mig och satte sig i leksaksbacken. (don't even ask)
Sen sa hon - Minna äta, mamma mat.

Så jag matade henne, medan hon satt nedanför matbordet i leksaksbacken.

Frågan är - vem vann?

till att börja röka
1. man slipper gnäll från barnen en stund
2. man får lugn och ro några minuter
3. eh


till att inte börja röka

tjea, folk som röker stinker
man får gula vänder
lukten sitter kvar i händerna
det är dyrt
det är farligt

och en massa massa anledningar.

men ibland önskar jag att jag hade börjat rökt som många andra på högstadiet, då hade jag haft en ursäkt att gå ut och andas en stund.


men inte kan man börja. röka för det inte!

Vi har sett 5 av det 6 filmerna som gjorts efter Liza Marklunds böcker.
Och jag, som ALDRIG i princip brytt mig, har fått dille på att jag vill ha Malin Crêpins frisyr. Hade en liknade när jag var typ 15 16 och älskade den... kanske är dags att göra nått nytt med håret?

Min lilla Minna, 2 år och en hel månad gammal som började på dagis förra veckan har blivit så stor. SÅ stor att hon lärt sig behärska "mamma kiss!" på riktigt helt plötsligt. Hon började en kväll förra veckan när vi var på promenad, då skulle hon prompt av med kläderna och kissa i gräset, vilket hon så klart fick.

Så nu på eftermiddagarna får hon gå med trosor och säga till när hon behöver kissa, då ropar hon mamma! Kiss! och sen springer hon till dörren, då släpper jag ut henne å hon kissar i gräset... oavsett vart vi är =)
Inte en olycka på 3 dagar fast hon gått utan från typ 14-20!

sen ska vi ju bara få till att kissa på toaletten, men än så är det sommar så jag tycker inte det gör det minsta att hon springer ut och kissar, en dag tycker hon nog att det är för kallt så då kommer hon nog in frivilligt ;-)

Känner mig som den största boven i världshistorien och den elakaste mamman i världen.

Jag lämnade Minna på dagis och tog med mig Moa hem.
Det gick bra att säga hej då till Minna, hon brydde sig inte nämdvärt utan "hej då mamma!" i sandlådan.

Dvs fram tills hon trodde att hon å Moa skulle hänga där tillsammans hela förmiddagen. Men när jag lyfte upp Moa blev det krokodiltårar och skrik och panik och "MAAAAMMMAAA! MINNA Ville HÄLLE GAGIS!! (mamm, Minna ville inte dagis) hela vägen ut från gården, medan jag spände fast Moa i cykelvagen, medan vi cyklade bort och rundade gylle skolan och halva vägen hem...

Hon gav sig säker, men i mina öron hörde jag skriket halva vägen hem...

frågan är bara, vad sjutton ska jag göra nu?
(lämna skoda på service)

vad ska jag göra med all TID? Moa ska snart sova förmiddag.
Då blir det barnfritt.

Ja just ja, det var ju den tiden jag skulle använda till att plugga, men jag tackade ju nej till platsen, eftersom de ska ta bort inriktningen samhällskunskap.... So, what to do now?