Lillevi

Moa fascinerar mig så många gånger på en dag. Hon är 1 år och 3 veckor och förstår så himla mycket. Ger man henne blöjan i handen och säger släng den så går hon till kökskåpet med sophinken, men ger man henne den svarta soppåsen med skitblöjan och säger släng den, ja då tar hon påsen och går till ytterdörren. För att ta ett exempel i mängden bara.

Jag vet att jag var lika förundrad över Minna - och det är säkert normal utveckling, kan de säga 10 ord förstår de 100 och så vidare.
Men ändå, att det funkar!

Att det lilla lilla hjälplösa knytet jag hade liggande på en 65x65 cm kudde på golvet för ett år sen är en liten liten människa idag, med egen vilja och ett medvetande.

Det andra knytet jag hade med mig hem från BB för 2 år sen, hon är liten människa med ännu mer vilja och förmågan att uttrycka den.

DET är fascinerande, och för er information - det är lika fantastiskt för mig att Moa kan göra saker, som när Minna lärde sig dem.
Det blir inte mindre fantastiskt bara för att "hon är 2a på bollen" som en del kanske tror och tycker när det inte handlar om ens egna barn.

Moa lärde sig gå och har gått nu i 2 månader - men lika fantastiskt tyckte jag att det var nu i veckan när jag för första gången såg mitt brorsbarn ta sina första staplande steg emot mig.

Att naturen har sin gilla gång, att saker bara fungerar, att det bara händer en dag - det är fascinerande oavsett hur många gånger det hänt tidigare!