håller jag verkligen jätte kärt...?

alltså, innan ni läser vidare så varnar jag er, det här kan vara en ANING färgat från min sida att stå, men jag har ingen intention att trampa någon på tårna.
 
Men av 3 oberoende människor i olika sammanhang har jag  hört sägas den här veckan
"ja, jag är ju lite mer hispig kanske, men vi har ju kämpat så länge för det här barnet, så vi håller det ju mer kärt"
say what?
 
mer kärt i jämfört med vadå? Din hund? Din bil? Ditt hus? Din man? (eftersom det är från kvinnor jag hört det) 
eller - mer kärt gentemot vad du hade gjort om du INTE kämpat så länge? eller mer kärt än vad jag som inte kämpat alls gör?
 
för vad jag hör när någon säger den meningen är:
 
"ja, jag är ju mer hispig än dig, vi har ju kämpat länge för det här barnet, det har ju inte du, så vi håller det mer kärt, än vad du gör"
 
inte just när jag hör det på tv som den här veckan, men jag har ju fått samma mening slängt i ansiktet vid diskussioner på t ex ÖF.
 
Tror folk, allvarlig talat, att barn betyder MER om man kämpat för att få dem?
Att vi som "bara fick dem" har en typ slit och släng attityd till dem?
Att vi inte förstår hur lyckligt lottade vi är? 
Att mina två barn inte ligger mig lika varmt om hjärtat som någon som kämpat i åratal för sitt barn håller sitt?
 
nej, jag vet inte hur det att gå och längta länge länge efter barn.
Men jag tror inte kärleken till barnet som kommit till världen är annorlunda beroende på om jag längtat och kämpat länge för att "få till det" eller om jag "bara fick det".
 
Jag är väldigt starkt övertygad om att mina barn betyder minst lika mycket för mig som dina barn gör för dig. 
Förklara inte "hispighet" med att barn hålls mer kärt - för DET är inte sant. 
Att "hispighet" (oro, överbeskyddande, eller vad man nu vill kalla det) ligger i linje med att man kämpat länge för barnet - visst, det köper jag. 
 
Men orsaken är inte att ditt barn är dig mer kärt än vad mitt (mina) barn är mig.
 
Det finns de som "bara får barnen" som är hispiga, nervösa, oroliga, överbeskyddande, precis som det finns de som kämpat och kämpat som är laidback, låter barnen lära sig genom sina misstag osv. 
 
Jag kan mycket väl tänka mig att man säger meningen utan att dra paralleller till hur det landa i personerna man säger det till. Jag kan även tänka mig att om man säger meningen, så menar man det inte som jag hör det.
Den tolkningen ligger hos mig, och jag tar på mig fullt ansvar för hur jag tolkar det!
 
Men, om man slänger ur sig meningen, om man inte menar den som jag hör den, så vad sjutton menar man då?
 
att man håller sitt barn mer kärt än vad man håller matriella ting? I min utopiska värld så betyder alla barn mer för sina föräldrar än vad matriella ting gör, så då är ju meningen bara helt jäkla meningslöst! Jag är mer "hispig" gällande mina barn än över min cykel, bil, hund (ej matriellt ting, men ändå), så då står och faller "meningen" med sig själv - alla barn hålls mer kärt - Alltså kan inte ditt barn hållas mer kärt och det är alltså inte förklaringen...
 
Nej, om du ska säga "hålls mer kärt" - måste du sätta det i motsats till någonting, och har vi en diskussion så blir den troliga motsatsen - än vad du gör. 
 
Tack och hej från mig!

Kommentarer
Postat av: Linda

Word!

2013-04-08 @ 09:01:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0