av fyllon

när man tas ur sitt sammanhang, när man ställs i något nytt, eller i det här fallet något gammal, så kommer man ihåg någonting som man glömmer i vardagen.

När man upplever saker, som man egentligen har gjort förut, fast man numer är hel och förut var halv, så inser man att man saknar.

att inse att man saknar kan vara omvälvande, för när man saknar så kommer man ihåg allt det där som man annars glömmer.

Allt det där som en gång var självklart, som är självklart när det dras till sin spets.

Jag tror gärna att jag klarar mig själv, jag inbillar mig ibland att det kanske skulle vara enklare att vara själv, men när jag tas ur mitt sammanhang, sätts på en annan plats så kommer jag ihåg allt det jag behöver Tommy till, allt det jag älskar och allt som jag aldrig säger. Hur roligt jag än haft i kväll, och förhoppningsvis kommer ha fredag och lördag, så kommer jag ihåg hur vilsen jag egentligen var utan honom och hur mycket han faktiskt betyder.

och nu kanske ni tycker jag fyller svamlar och det kanske jag gör, men det gör det inte mindre sant.

Av fyllon och små barn hör man sanningen! tänk på den ni


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0