24 meter
Mr J ringde idag och ville att jag skulle jobba ikväll...
Har ni någon som helst aning om hur skönt det var?
Att få känna sig behövd, inte bara tagen förgiven... Att någon ville att just jag, skulle göra någonting annat än fixa fram maten, städa huset, byta blöjorna.
Så det är klart jag ställde upp(någon förvånad? någon?) eftersom jag bara behövde åka ner till hedemora, hämta bilen åka till dagab, leka med Minna i bilen medan Johan lossade bilen och sen åka till Maser och ställa den.
(jag var hemskt förvånad över att han gjorde det, lossade alltså) Eftersom Minna inte får följa med in (försäkringar och grejer) och jag vägrar lämna henne så länge hon är vaken så var det enda lösningen som fanns... Med andra ord var Mr J desperat =P
Men jag behövdes...och det är den bästa terapin som finns!
Sen Att Minna skrek hela vägen från hedemora till dagab, vad gör det?? (så här i efterhand inser jag ju att hon skrek av värmeslag, för hon var genomsvettig när vi kom fram eftersom det bara fanns antingen iskallt eller högsta värme att välja på och hon hade en rap på sne)
nu ska jag försöka sova...men jag är lite hög så det är svårt att komma till ro =)
