Lillevi

Det är fascinerande, hur man går från att prata i telefonen och ses nästan dagligen, till att man aviker från den tänkta vägen på Ica. För att undvika meningslöst kallprat som inte betyder någonting ändå

- Men Heeej! det var ett tag sen
- mmm, det var det
- men hur HAAAR du det? vad gör du nuförtiden då?
- Jag har det bra.. (slänger en längtansfull blick bort mot mjölkdisken)
- Men vad gör du då?
- tja, jobbar?
- Men med VAAAD?
-Jag kör lastbil, vad gör du själv? (FAAAAN, varför tryckte jag på den knappen, nu kommer det ALDRIG att bli tyst)
- ÅÅÅh, jag jobbar hos bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla, jag bor med bla bla bla bla bla bla, vi har varit tillsammans bla bla bla bla bla bla bla, vi ska bla bla bla bla bla bla...
-Eeeh, jag är ledsen men jag har lite bråttom
- ja ja, okej... Men vi MÅÅÅÅSTE ses någon dag och "chatcha up lite gran"
- mmm
- har du samma nummer kvar? eller vänta, jag har bytt mobil, jag kanske inte har det, jag kan ta det för att vara säker....
- 070317xxxx
-va bra, men du..jag hör av mig!!


alternativt samtal

- men HEEEJ! GUUUD vad det var längesen!
- Njea, inte tillräckligt
-Hur har du det?
-Jo, tack, jag håller på att gå under och allting är åt helvete
-ÅÅÅh vad roligt för dig, själv pluggar jag bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla....
-Nu vet jag varför det är så längesen vi sågs
- ja visst hade vi roligt? kommer du ihåg den gången bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla....
- Du har ju aldrig lyssnat på vad jag säger ändå.
- Åh, som den där gången när bla bla bla bla bla bla bla bla bla
- Alltså, jag har varken lust tid eller ork att stå här och shit chata med dig, och lyssna på dig och ditt underbara liv
-Men, herregud vad det var roligt att se dig, vi måste ses någon gång snart, vad sägs som en fika?
-Vill du putta mig över kanten på en gång, och göra det så smärtsamt som möjligt?
-har du samma nummer kvar? det är väl 070317xxxx? jag ringer dig och så bestämmer vi en tid!
-helst inte?!
- men perfekt! då säger vi så...då hörs vi snart! ÅÅh, vad roligt!



jag vet, det är i mitt huvud, och jag vet att det är mitt fel, jag vet att jag kommer stå där ensam utan vänner inom sinnom tid. Men jag kan inte hjälpa det, när jag ser vissa på tex Ica, kan jag inte låta bli att svänga in i närmsta gång och snabbt fundera ut en flyktplan. Det har hänt att jag lämnat butiken för att slippa konfronteras med mitt spök någon annanstans i butiken. Det finns massa anleningar till varför, oftas så stöter jag på dom när jag är trött och gring. Och jag har svårt att vara trevlig och kallprata då.

För varför ska jag lyssna på dom, dom brydde sig inte när jag inte var här. Så då behöver jag inte bry mig nu när vi är här. What you give is what you get. Det kanske är mitt fel från början. Men vet ni vad? jag har hellre mina få, men rejäla vänner, som jag vet kan hantera min skit. Jag kan hatera deras. Vi vet vad vi kan hantera. Vi vet vart vi har varandra. ´Jag har hellre mina få vänner, än står ut med deras "mycket snacka och ingen verkstad"

Sen är det klart, att jag saknar vissa... och jag tänker ofta tillbaks på gymnasietiden med ett skratt. Men...det gottgör inte det faktum, Att jag kan ta en annan väg för att slippa. För jag har inte energi till att lyssna längre.


Förlåt!