Lillevi

Det finns gånger när vi kan prata i 1 timme ledigt innan vi går och lägger oss på var sitt håll
När ingen av oss ska upp till jobbet dagen efter kan vi ligga och prata i sängen länge innan vi somnar

Sen finns det kvällar som i kväll... När orden inte finns, när vi redan vet..
När det inte finns något kvar att säga, när sakerna redan är sagda

oftas, eller i princip alltid, beror det på att vi pratat med varandra tidigare under kvällen, att det inte hänt så mycket mer... det finns liksom inga ord längre

Men att inte höras av innan den ena av oss somnar, finns inte... nästan

i 9 månaders tid har vi sagt god natt till varandra i princip varje kväll
den av oss som ställer bilen sist skickar ett sms om att vi är framme

jag tror dock inte att han egentligen har ett behov av att veta att jag kommit fram, för att
1. Han vaknar inte på nätterna på samma sätt som jag gör
2. han vaknar han så inte kollar han på telefonen heller, så då förlorar det sin mening

men jag skickar smset, för att jag vill att han ska göra det
För att jag är själviskt, om jag vaknar och inte har ett sms på telefonen, kan jag alltid ringa honom, och har jag ett, då kan jag "trösta mig själv" med att han ligger och sover gott och kan se den synen framför mig

han är så fin när han sover...

Och han skickar alltid det... för han vet vilken panik jag får om jag vaknar, tittar på klockan och inser att han borde ha varit framme nu men jag har inte hört nått! (hönsmamma.se)

dom här kvällarna när det inte finns mer att säga än god natt...jag gillar dom, för han känns närmare då, fast han inte är här! But god I miss him!