Lillevi

Jag blir så trött...
jag ringer, jag frågar, det blir "nej, du får vara ledig i morgon"
lägger upp planer på hur jag ska utforma dagen

det blir morgon
går upp, äter frukost och ska ta tag i dagens bestyr

och telefonen ringer

"heeej, kan du åka dit dit eller dit? och göra det det eller det, typ nu?"

Jag ringde igår... JAG RINGDE IGÅR för att kolla om det fanns nått.
För att jag vill ha någon som helst struktur på mitt liv.

Grejer som ska köras ut, det måste han ha vetat att det fanns.... han MÅSTE ha vetat det.
Det är inte så att det kommit in nu under morgonen. Det har kommit in under helgen.
Han måste ha vetat vad som fanns på bilarna hem, han måste ha vetat vad som skulle köra ut.

Jag blir så trött.

Varje gång, det är likadant jämt.

5 gånger i fredags. 5!!!
Bara för att jag inte kunde. Eller dom första två gångerna kunde jag inte. Dom näst kommande två ville jag inte, och det 5 gången kl 20.57 på fredag kväll, så fick Tommy svara i telefonen.

Jag KAN inte levat mitt liv i väntat på att telefonen ska ringa, eller jag kan göra det. Men då får dom acceptera ett nej. Så länge dom gör det, då blir det lite mer okej. Men att göra så här gång på gång, det tär på mina krafter och på mitt tålamod OCH mitt humör! Om jag ringer dagen innan och får ett nej det behövs inte, så borde dom inte hålla på så här. Kunde han då inte ha svarat "jag vet inte än, kan jag återkomma i morgon" om han är osäker?!

Kan det vara så svårt egentligen?