Dagen efter kvällen före


Det är uppenbarligen fortfarande okej att stå i grupper om 2-3 personer och prata om en fjärde när man är i 20 år åldern. Tänk att jag trodde att man kommit över sånt då...men uppenbarligen inte

Men vet ni vad?

Jag ber inte om ursäkt, och jag har inte dåligt samvete längre...jag hade det fram till igår kväll.
Men det försvan ganska omgående på väg hem från Ludvika

Jag kan inte rå för att min kropp är kapabel till att göra det den faktiskt i grund och botten är tillför. Det är inte mitt fel, och ni får tycka vad ni vill om det.

Ärligt talat, jag skiter FULLSTÄNDIGT i era åsikter från och med nu

Istället för att få vara glad för det, så fick Tommy ägna i princip hela kvällen igår till att trösta mig.
Ju mer jag tänker på hur ni betede er igår, desto mer arg blir jag.

Jag förstår att det kan vara jobbigt... jag förstår det, henne förstår jag,
men er andra

det är ert betende som gjorde mig ledsen och arg.
och som uppenbarligen fortfarande gör mig förbannad.

och jag ber inte om ursäkt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0