Lillevi

men du Sofia, du kan ju återkomma när du tror du har kommit på hur jag tänker...så ska jag gladerligen bekräfta om du tror rätt eller fel =P Och om du klurart ut hur det ligger till... hur jag och mina tankar agerar när vi sätter igång, så ska jag grautulera dig och ge dig en guldmedalj, tror det är (bortsett från min familj som jag vuxuit upp med som vet hur jag fungerar i alla lägen i princip) ungefär 2 hittills som fixat det...

Tommy är dock kanske på god väg...hoppas jag =P

Förresten...så antar jag att hemligheten egentligen inte är så hemlig, alla som betyder nått för mig, förutom en som jag ska upplsya i morgon kväll hade jag tänkt, vet ju om det =)

Dagens konsterande är iaf att jag vet inte riktigt om jag vågar låta han handla på egen hand i fortsättningen, han får ju så himla mycket gjort, och han bara gör utan att ens fråga... haha, fast... det är ju det jag försöker lära honom, att han inte behöver fråga om lov för att göra saker så, jag måste ju säga att jag tror jag har börjat lyckas

Ni skulle ha sett hur paff jag blev när jag bakade Pizza i lördags, å han kommer in i köket och frågar med hudögon och bedjande röst (jag lovar, har aldrig sett nått liknande)
"får jag gå ut i 2 minuter och kolla på hans nya bil?"

Förväntade han sig att jag skulle överhuvudtaget egentligen bry mig?? Bara jag slipper äta själv så är det väl lugnt, fast å andra sidan så hade jag gjort det oxå om han inte kommit in när jag var ut å sa att det var klart.... utan att faktiskt gjort någon grej av det..

ni vet, killar å bilar... det är som tjejer och berätta en tid när dom kommer hem från stallet =P