Lillevi

ny klippt å ny färgat hår....känner mig som en ny människa =)
nytt jobb kanske är det som fattas?

or....?

jag vet inte...

Malin, grunden till att du kanske inte riktigt förstår vad jag menar, är att jag oftas mitt i ett resonemang kommer på att jag inte vill/kan lämna ut mig själv helt och fullt. Kan inte göra det ansikte mot ansikte mot någon, och inte heller här.
jag försöker, här... men, sen går det liksom inte
delar bara ut små fragment av mig själv

jag är nog rätt hemlig av mig...och bloggen är mest ett ställe för mig att ventilera mina tankar. som aldrig är logisk när dom kommer ut i ord. Väldigt logiska i min hjärna, men icke när det kommer till den här punkten

var konstigt att sova själv i natt, ska sova själv nu igen...mest princip sak, våga vägra åka till gränges :-P

för vet ni vad?
hur bra det än känns, så vägrar jag att vara lindad runt någon lillfinger igen.
om jag tar ett steg så ska personen i fråga oxå ta ett steg... annars kan det lika gärna vara

jag säger inte att de ska vara på mina villkor helt, men de ska inte vara på hans heller... och faktum är, det är långt till gränges... väldigt långt, å min skoda gillar att bo här på bullermyren oxå... och jag har hört att vägen går åt andra hållet med...har jag inte rätt?
att han inte åker när han har L. köper jag helt, men han borde kunna åka nu... men men

faaan...man ska inte lämna mig ensam med mina tankar så här länge, jag är ju som mr Karlsson, velig som en liten rädd vessla. Och jag glömmer väldigt lätt...och jag har en känsla 


den känslan, jag får inte ge efter för den, för då är allt förstört... jag har kommit till den punkt när jag brukar fly,  jag vet att jag är här nu, jag ser båda möjligheterna, och jag har en skrämande tanke, den börjar arta sig till en plan, och jag får inte ge efter.,.. för jag kommer aldrig förlåta mig själv

He's to good for that, och jag är värd att vara lycklig... så varför? varför tänker jag tankar som kan förstöra min egen lycka?