Lillevi

Kan inte låta bli att förundras över hur livet förändras... jag är benägen att hålla med Barro Carro om att allt är förutbestämt (läs hennes utlägg om det på hennes blogg Här ) men samtidigt... kan vi inte göra nått åt saken?

Tycker det är så spännande att tänka på det här "om:et"

Om om inte hade varit, hade mitt liv sett annorlunda ut då?

Vet ni vad...? Vad jag har lite teori om ett stort OM i mitt liv....som jag har diskuterat med Älskling några gånger

OM min koppling på UAR 550 inte hade rasat i Torsbodabacken fredagen den 12 december förra året, och jag hade blivit stående, blivit bärgad och varit vaken med undan tag för dom 3 timmarna jag sov i Sofieron på vägen ner, i 1 ½ dygn innan jag kom hem på lördagen.. Här leker vi med tanken att jag hade tagit mig till Ö-vik, tomas hade kommit och vi hade åkt till Umeå och lossat och åkt tillbaka till Ö-vik och jag hade stått mina resterande timmar, och börjat knalla ner mot Borlänge runt 7 på morgonen med en natts någorlunda sömn i kroppen, hade jag med all säkerhet inte suttit still vid bordet på Bolanche utan varit överallt och ingenstans (säkrast på dansglovet med Karlsson Ronnie och emelie m.fl) och  vi hade missa varandra...

chansen att vi skulle ha träffas då, chansen att jag faktiskt (förlåt älskling) hade ens höjt på ögonbrynet åt denna underbar man som hittade mig, är ganska liten...

Men de var väl meningen, det var liksom dags...det var redan bestämt sen långt innan antagligen

Sen finns ju chansen det hade blivit vi ändå, men jag tror att Tommy är för bly för att stöta på "hon på jobbet" (rätta mig ni som känner honom om jag har fel..) och jag hade nog bara tycket "att kan dom inte bara lämna mig i fred" (killar anser ju att alla nya tjejer på deras jobb är som "första sidan på ett herrmagasin")

Om Om inte varit OM utan något annat...hade mitt liv sett annorlunda ut, de är kontentan av det hela...