Lillevi

Så håller jag inte med Aftonbladets krönikör Malin Wollin (tryck på namnet så kommer du till krönikan)

Visst, jag har inte valt att mamma och pappa skulle skiljas, men jag är glad att dom gjorde det, och även glad över att dom gjorde det så tidigt som dom gjorde... Seriöst, hur mycket tror ni på allvar att jag och Robin kommer ihåg av den lyckliga (?!!) kärfamiljen?

Kan ju bara tala för egen del...zipp zero nada, och lika bra är det

Jag minns inga bråk dem  emllan om hur när och var vi ska vara vart (men bråk om att jag inte vill åka till pappa, japp, de kan vi checka av) och jag kan erkänna att jag inte vara världens snällaste mot någon av mina föräldrar (incl. styvföräldrar)

Men så här i efterhand, jag vill ju inte vara utan dom, speciellt inte min kära bonus far (creeds till Hass, jajemen)

Hon har rätt i att man inte behöver älska dom, men man måste faktiskt respektera dem
Alltså måste man stå ut med dem...
Det är bara att lära sig att man inte kan få allt här i världen, varför inte lära sig det i tidig ålder?

man måste faktiskt respektera alla människor, även de som säger konstiga saker och beter sig väldigt underligt

och hallå...dina föräldrar älskar ju dig, och du dem förhoppningsvis... alltså har du och din förälders nya något gemensamt, så det är ju en början...och nått som har en början kan ju förhoppningsvis bli bättre!