Lillevi

Man blir ifrågasatt SÅ många gånger i sin roll som förälder. Det är så många som har åsikter om ALLT man gör. Ibland önskar jag att jag hade samma åldersmässiga erfarenhet som någon som har vuxna barn. För jag går och tror att när barnen har växt upp, flyttat hemifrån osv så har man lärt sig vad man behöver lyssna på, lägga energi på och vad man kan borsta bort från axeln som man gör med mjäll.

Det är lustigt hur många olika vägar det finns för att få samma resultat, och självklart så måste man inse att nått som passar mig och mitt barn kanske inte passar dig och ditt.

Vilket kanske är det stora problemet för de som har starka åsikter och är duktiga på att uttrycka dem? Att de har svårt att se saker från ett annat håll och lätt bli väldigt enkelspåriga.

Mitt sätt- rätt sätt ditt sätt - nja, inte så bra. Gör som jag säger så kommer du få resultat.

Råd och tips är alltid bra, när man som givare inser att de just är det - råd och tips, inte ett måste för mottagaren att följa.
Eftersom mitt barn är inte är ditt barn, så uppför sig inte mitt på samma sätt, det har andra förutsättningar och kanske behöver andra vägar för att uppnå resultatet.

Jag skriker inte på Minna t ex, inte i första taget. Jag tror på att visa med handling och förklara varför och hur. Men jag har en väldigt pillig, snabbtänkt och funderande dotter. Att bara säga Nej, ajabaja fungerar inte med henne, så länge hon inte får veta varför det är ajabaja nej. I stil med sin mamma så vill hon veta konsekvensen av sitt handlande som folk tycker är fel.

Sen tror jag på uppmuntring och jag förutsätter att 1. Hon kan 2. Hon gör det.

T ex som i lyskil när hon skulle köpa bröd - Då får du pengen, köper brödet och kommer tillbaka hit. - Ja, säger Minna, tar på sig sina skor och traskar i väg till butiken, tar en nybakt fralla, går till kassan och betalar, helt själv, och hela hon lyser som en liten sol. För hon kunde minsann!

Jag smög bakom henne och kollade hela tiden utan hennes vetskap. För jag vet att hon kanske kan komma på villovägar eller hitta på nått roligare att göra på vägen dit (typ lekparken). För hon är ett barn och barn fungerar så. Ibland.

Men jag kommer alltid att låta henne testa först, och om det inte riktigt går som det var tänkt så hjälper jag henne. För jag tror det är så man bygger självkänsla och stärker självförtroende!
Det är den typen av förälder jag är.