Guldklimpar och lyckopiller

jag skulle ha passat på att äta kvällsmat nu
men jag fastnade med att titta igenom korten från den senaste månaden.
För att aldrig velat ha barn, så överraskas jag varje dag av hur mycket glädje Minna ger mig.
Och den där känslan när Moa ligger i knät och tittar på en med fascinerad blick.
Eller när man hälsar på farmor (90 år för er som inte vet) och hon tittar på barnen med näst intill dyrkande blick.
Hur som helst, Minna drog ner sin byxor idag och gick runt med häng.
likheten med morbror blev ju total!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0