Lillevi

Läste en blogg någonstans med en text om "alla de där valen" och "alla de där drömmarna"

Allt det där man borde ha gjort, skulle ha gjort, drömde om och skulle göra. Göra innan.

Göra innan vad då?

Innan man hamnade i huset i Åselby så klart.

Appropå det träffade jag på min samhällskunskapslärare från gymnasiet på Rosa huset (tygaffär) här om veckan.

- Vad gör du nu för tiden?

- Jag kör lastbil när jag inte är föräldraöedig med den där (och pekade på Minna)

Hon tappade hakan, men fann sig ganska snabbt i situationen och sa

-jaahaaaaa, jag trodde alltid att du skulle plugga vidare, skaffa dig ett välbetalt jobb och inte bo kvar i den här stan.

(ungefär, kommer inte ihåg ordagrant med budskapet var i alla fall "du blev inte vad jag förväntade mig")

Jag skulle ju göra så mycket och det enda jag någonsin visste var "jag ska ALDRIG köra någon förbannad lastbil iaf".

Nej, saker och ting blev inte som det var tänkt, vad som hände och varför det aldrig blev av vet jag inte riktigt

men här har ni resultatet av sakerna som aldrig blev gjort

En 13 månader liten tjej som ätit korvstroganoff på egen hand, som har ris i håret (och även i näsborren skulle jag misstänka) som är nerkladdad med sås

Det kanske blev bra ändå? Även fast jag aldrig gick den där utbilningen, åkte och bodde på skabbiga hotell i thailand eller jobbade som en tok under sommarhalv året i Norge.

Vad är väl ett 112+179 kvm stort hus där ljudet av pytteytte små barnfötter ljuder hela dagarna långa?

I jämförelse?

Så kanske det blev bra ändå

sen hörde jag att jag faktiskt bara var 25 år gammal och fortfarande har tid på mig att fixa fram 300 000 kr i studieskulder. Om det nu är det jag ska göra....