Lillevi

vet ni hur det känns?
Att för första gången i mitt liv drömma om att gifta mig... Bara den tanken skrämmer ju livet ur mig!
vet ni hur det känns?
att för först gången fundera över hur klänningen ska se ut? På allvar...

Vet ni det? Ni kanske har drömt om det så många gånger tidigare så ni inte riktigt kan sätta er in i det

men för mig är det nytt... men ändå, så har jag en ganska klar bild av hur jag vill att min klänning ska se ut

den ska vara rak, ett fodral ungefär, inga extra krusiduller...ingenting i överflöd, rak enkel klassisk?
Japp... jag vill ha en sån där underbart vacker vit liten brudhatt... (Cause I look damn good in it!!)
och jag vill stå mitt emot Tommy i Kyrkan och säga "tills döden skiljer oss åt"

Jag behöver dock inte göra det, har inte behovet av att gifta mig, men jag vill vara med honom, tills döden skiljer oss åt (helst längre) jag vill dela glädje och sorg med honom och hela det där tjafset

och nej, vi gifter oss inte för att "det är lika bra, vi har ju ändå köpt hus", eller jag gör inte det av den anledningen iaf, utan just för att... jag kan inte tänka mig ett liv utan honom, Han är allt.

Han är min vitamininjektion, han ger mig kraften att orka det där steget extra som behövs.... även när jag gråter och han inte vet vad han ska säga, att veta att han är på min sida gör sakerna så mycket bättre

Jag kan inte komma ihåg hur det var innan honom, eller, nej jag vill inte komma ihåg hur det var
för jag var så trasig, och mina vänner... kunde inte nå mig, jag nådde inte mig själv
Han fick mig att vända mitt liv rätt, gud vet vad som hade hänt annars...var ganska långt nergången i min sprial
Han har gjort mig hel