Du får vad du ger
Jag tror att jag fick en släng av den gamla "dom skiter i vad jag tycker iaf..." känslan igår
och den har kramat sig fast i mig och håller sig kvar
Och just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt saken
Har pratat med både Carro och Mams, det brukar liksom hjälpa men inte idag
Den är fortfarande kvar...
Alla ni som någon gång har undrat varför jag inte ens kan..bestämma vilken väg vi ska rida på (Carro känner du igen det? - Vilken väg ska vi ta? -Jag vet inte, det spelar ingen roll...)
åt vilket håll ska vi gå? Vad ska vi göra till helgen?
Allt det grundar sig i den känslan som jag har just nu
"Det spelar ingen roll vad jag vill egentligen, för det kommer i slutändan bli som ni vill ändå, så då kan vi lika gärna bespara oss den här diskussionen och göra det på en gång"
För jag vill vara alla till lags...
Sen är det klart att jag har stunder när jag är väldigt bestämt och berättar vad jag vill, vart jag vill gå, vad jag vill göra
och dom gångerna förväntar jag mig faktiskt att min vilja ska gå igenom
ska vi dra parallellen till jobb?
Jag tror full och fast på att om jag ställer upp varje gång jag har möjlighet till det, så tror jag att dom ska ställa upp när jag behöver det...
Och det gör dom, i dom flesta fall iaf...
Så där är åtminstone ett ställe där filosofin "du får vad du ger" stämmer
och i dom här stunderna är det väldigt skönt se....när allting annat känns ganska hopplöst
