Lillevi

blev och fundera efter midnattstravet förra fredag, efter att ha prata med mamma tidigare under veckan (tror jag)
och har nu kontaterat att jag bara varit riktigt kär 2 ggr...ni vet så där dum, gör vad som helst kär =)

med R. nöjde jag mig bara, och lät det hållas... för att någon gång borde jag skärpa till mig. Det är därför det blev som det blev, jag var likgiltig inför det mesta... jag lät honom forma mig till det han ville ha mig som, det han ville ha ut av det hela... Även fast jag inte gillade det, så lät jag honom hållas... för jag visste inte själv hur jag skulle ta mig därifrån.
Det var det Henke var, tror jag, ett försök, men han var ju "så storsint" och förlät mig (nu vet jag varför....men det visste jag inte då)

Haha....såg Erik på Winnerbäck i onsdags, han som faktiskt hade kunnat tagit mig ifrån det hela innan det ens knappt börjat, hur många kvällar (med tanke på att jag bara jobbade kväll på Shell nästan) höll han mig inte sällskap sista timmen?

Han från falun har nog rätt, han är för snäll för mig, skulle ju ungefär äta honom levande och sen lämna honom innan han ens förstått var som hänt egentligen... eller, så är det jag inte skulle göra...
för han har nått, nått.... nått som jag inte vet vad det är, men något jag gillar som jag dras till och jag desperat har försökt hålla mig långt långt bort ifrån...
Kan du inte förstå att det är därför? det är inte bara du som är rädd....