Lillevi

sitter som vanligt och surfar runt lite på olika sidor på nätet, Tommy har blivit i fixar tagen och springer runt här med en tumstock och en hammare i högsta hugg. Det blir Tyst en stud, var på jag antar att han försvunnit ner i källaren för att konstruera någonting vettigt...

kommer på att jag inte borstat tänderna och reser mig för att gå in på toaletten och hämta tandborsten.
Öppnar dörren och där sitter Tommy på toaletten, helt knäpp tyst stirrandes in i väggen.
Var på jag stänger dörren, och frågar sen

Vad gör du egentligen?

fortsatt tystnad i några sekunder sen kommer det ett
-Jag PLANERAR!!!
-Okej... men måste man vara knäpp tyst för det, hur ska jag vet att du är där inne då?
-Vadå ska jag sitta å sjunga eller?
-Jaaa

Tysnade återgår...en halv minut senare börjar han skråla högt och ljudligt

"IF I COULD TURN BACK TIMEEEEEEEE; IF IIIIIIII COOOOULD FIIIIND AAA WAAAAAAY....."

_____________________________________________________________________

nu damsuger han i köket för övrigt, och skrek precis "FYYYY F*******N VILKET VÄRDELÖST GOLV!!"
tror ni det finns en möjlighet att väggen blir riven snart så vi kan byta ut det?!!

Hela världen har blivit babyblå och ljusrosa känns det som...
gör inte folk nått vettigare än att ligga med varandra i fortplantningssyfte numera?
Nu ska väl inte jag egentligen går runt och uttala mig så där tycker väl kanske folk, med tanke på vad som växer inuti mig.

Men just därför anser jag att jag har all världens rätt att uttala mig... eller kanske inte

Tommy frågade mig här om dagen
"Vilken vecka är du i?"

var på jag tittade frågade på honom, jag var HELT stensäker på att han hade koll på det(eftersom inte jag har det). Sen lägger jag till en min av skuldmedvetenhet, och svarar

"Hur många veckor är det kvar till den 2 juli?"

var på han tittar på mig och skakar på huvudet

"Är du säker på att det är ditt första barn? Borde inte du kunna svara 'det har gått 24 och 4 dagar'?"

här blir jag ännu mer skuldmedveten och ber Findus (ja h'n kallas för det just nu, nej vi hade inte tänkt döpa unge till det om det nu mot förmodan skull bli en liten pojke) om ursäkt för att jag inte har bättre koll och fräser sen
"ja det är mitt första barn, släng hit kalendern så ska jag berätta EXAKT för dig hur lång tid det har gått"

grejen är den, det spelar ingen roll hur många veckor som har gått, eller hur många veckor det är kvar. Ungen kommer INTE att komma ett dugg fortare för att jag har stenkoll på hur många veckor som gått eller inte gått.

Så Soo what att jag inte kan exakt säga hur många veckor som har gått?

Jag vet på ett ungefär... borde inte det räcka med ett "typ 15-17 veckor?"

för mig räcker det med att veta när unge blev till (vill du ha klockslag på det kanske?) och när den är beräknad till... och sen skulle jag helst vilja veta att h*n är frisk och mår bra, men det lär väl visa sig.

Känns som om jag hamnat i ett land som jag inte riktigt hör hemma i, jag talar inte språket och jag fattar inte grejen. Vad är fel med mig?





För övrigt, dagens bästa... Pekka ringde mig idag, V-ås körningen påbörjas fredag nästa vecka! 1år 4 månader var allt det tog för att bevisa för hionom att jag troligtvis duger. 

Hoppas bara jag får behålla den tills jag är för tjock för att ta mig upp och ner från lastbilsflaket, helst lite längre...Vad tror ni, Tommy måste ju kunna tillverka en ministege som jag kan ta med mig å ställa mot flaket så jag kan ta mig upp och ner?! =P Då kan vi ju köra fram till sista Juni... hallelujua! =)

Det här, skrivet av Malin Wollin, skulle lika gärna jag själv har skrivit.

och det är nått jag funderat över många gånger.

Hur kan man vilja ha barn med någon som inte vill det...
Hur rättvist är det mot barnet?

"mamma ville så gärna, men pappa hade helst sett att du inte funnits.."


Ungefär som när min "kära vän" berättade för mig att
"när dina föräldar skilde sig ville din pappa att han skulle ha Robin och att din mamma skulle ha dig på heltid"

När jag frågade mamma om det var sant så tappade hon all färg i ansiktet och flämtade
"VEM har berättat det för dig? Det svor jag att du ALDRIG skulle behöva veta"

Saker och ting kommer alltid fram, för eller senare...

Om det så är när barnet tar sin pappa/mamma i försvar mot den andra, och denne utan att tänka sig för vräker ur sig det under en minut när denne inte tänker klar 

Eller om man som jag, har en "vän" som är barn till Min fars bästa vän... Eller någon annan har hört det och berättar det. Sanningen kommer fram.
Ja, mina föräldrar hemlighöll det för mig bra länge.(pappa tror nog att dom gör det än idag) Och dom hade nog aldrig räknat med att det skulle komma fram till mig genom någon annan.

Men att min mor har lyckats att inte säga det, någon av alla de gånger jag gråtit, skrikit och varit arg och ledsen över att "det känns som om pappa tycker bättre om Robin" är för mig ett under. Och jag är glad över att hon stått på "pappa" sida och berättat att det gör han visst det, han bara har "känslomässiga problem med att visa det".

För idag kan jag se det med andra ögon, jag var 8 månader, han jobbade som han gjorde, jag har förståelse för att det i hans ögon var en bra lösning. Men det betyder inte att det sved ordentligt när jag fick höra det.....

Så hur lär det då känns för någon att få veta att "pappa ville inte ha dig alls...." ?!

Min mor lärde mig ett knep för några månader, för att undvika vissa stider här hemma.
Dom där gångerna som fröken fräken vill bestämma...

Knepet är att förutse vad hon kommer att säga och göra det innan.
Då är det inget problem längre.

Tex

Om vi varit ute... och kommer in
 
- Ta av mig skorna"
- Ta av dom själv, du kan ju

- Nej det kan jag inte alls

och så är maktkampen igång, hon kollar om hon får som hon vill, och han vägrar för att han vill inte låta henne bestämma. Min mors knep är att på en gång när man kommer innan för dörren, be henne sätta sig på trappen och ta av henne skorna. Hon hinner inte reagera på att hon vill bestämma att vi ska ta av dom,och ingen av oss behöver känna att hon tror att hon bestämmer.

Funkar varje gång man lyckas förutse det, och säger hon att hon kan själv när man börjar ta av dom
ja, då är det ju bara att låta henne göra det.

Detta är en sak jag tillämpar när jag sminkar mig när hon tittar på, för jag vet att hon kommer säga
"får jag oxå använda..."
så  i stället för att säga Nej, det får du inte
och hon får starta ett tjafs om "att det brukar jag minsann få hemma hos mamma!" Eller "Med Lovisas smink brukar jag" eller vad det nu är hon tänker på förtillfället för att få som hon vill, brukar jag när hon öppnar munnen ta min rougeborste och dra den snabbt över hennes kinder (utan att röra rouge först ska väl tilläggas) och sen säga
"spring och visa pappa hur fin du är"

Hon är nöjd, jag är nöjd, tommy är nöjd... och det blev inget liv.

Så för husfridens skull så "sminkar jag henne" men att tro att det faktisk rör sig om att sminka är ganska absurt.
Men man tror vad man vill... det är helt rätt att en 4 åring inte behöver smink, men vet ni vad?
en 4 åring behöver inte ha hål i öronen heller.

• Började morgonen med att läsa Robet Collins krönika om Vinterdäck - Vi vill inte bli rammade av lastbilssläp.
  och jag och Tommy har dividerat om saken fram och tillbaks under dagen
  
  roligast av allt har ju varit och läst alla roliga kommentarer till krönikan, om Svenssons som håller med.
  Ni vet som dom där som inte förstår varför det blir stopp för långtradarna på vintern.
  
  Nya lagen som säger 5mm mönsterdjup på dragbilen, helt välkommet... för det är klart att ingen SKA åka med blankslitna däck under vintern. Men som det som de flesta kommentarerna handlade om var att man ska "omedelbart införa lag på dubbdäck på alla tunga fordon".
  
  Jag vill se de svenssons miner när skatten får lov att höjas för att den tunga trafiken förstör vägarna med sina dubbadedäck... den svensson som kommer till matbutiken å inser att allting kostar mycket mer än vanligt, eller när dom höjer bränselpriserna... och tänker "ja, men va bra... Vad skönt, nu är det äntligen säkert att åka på vägarna för nu har alla tunga fordon dubbdäck under vinterhalvåret"
  
  Och sen inser dom, att... shit, långtradarna står still i uppförsbackarna iaf... Men hur kan det vara?
  det är ju lag på dubbdäck på dem, hur gick det här till?
  
  Jo, det kan jag tala om för er...
  
  För att de flesta gånger det blir köer, beror det oftas på en personbil som stannat från början. Vad de inte verkar förstå är att problemet ligger inte i att vi har problem att ta oss upp från början, om de inte var i vägen. En lastbil m. släp vägades 60 ton, tar sig troligtvis upp för backen, om ingenting är i vägen för honom. Men får han mitt i backen en personbil framför sig som snigelkör, tappar han farten och bilen börjar tugga. Men fick han i stället bibehålla farten han har...utan att bromsa, Hade han troligtvis tagit sig upp.
  
  
  
  
  



• För några år sen, innan de byggde om rv 70 mellan brovallen neranför Avesta och Sala, fanns det en ganska lång uppförbacken. Mitt i den stannade en personbil för att ta bort snön från torkarbladen. Bakom honom fanns en lastbil, som pga av mötande trafik inte kunde ta sig förbi. Det vräkte ner snö och var halt. Vilket resulterade i att lastbilen inte tog sig igång när Personbilen var klar och glatt åkte vidare. Resultatet av lastbilens stopp blev att det var stopp på rv 70 större delen av dagen. För efter honom hamnade ett flertal andra lastbilar som inte heller kunde ta sig förbi eller igång sen.
  
  Men nu till den lite roligare delen av den här historien.
  
  Lastbilschauffören var ganska erfaren och trött på personbilar som inte riktigt vet vad det handlar om att köra lastbil, så denne man tog registeringsnummret på personbilen, kontaktade polisen som kom till platsen eftersom de fick lov att stoppa upp trafiken för att bärgaren skulle kunna dra igång lastbilen.
  Chauffören lämnade registeringsnummret på personbilen till polisen, de sökte reda på bilens ägare och telefon nummer och ringde upp honom och frågade
  
  " är det så att du stannade på Rv 70 kl xx.xx för att göra rent torkarbladen på din personbil?"
  Var på mannen i fråga glatt svarade "jajemen, det gjorde jag, man lär ju ha klar sikt"
  "Va bra, då vet vi, då kan du vänta dig hem en böteslapp för vårdslöshet i trafik"
  
  Jag skulle vilja veta resten av historien, hur mannen i personbil resonerade... men det lär jag ju inte få,
  men det jag vill komma till är den, att det flesta olyckor mellan lastbil och personbil oftast beror på personbilen och inte tvärtom. Och det flesta stopp med långa köer till följd beror oftast oxå på en personbil, men det är nästan alltid lastbilen som får skulden, för den är störst och väger mest.
  
  Det måste ju helt enklet vara dennes fel...
  
  eller???

Jag hade tänkt berätta för er hur det var i kyrkan i lördags
men jag kan inte

För jag koncentrerade mig mest på att försöka att INTE gråta, och att försöka prata
och ni som var där vet ju hur bra det gick! Men jag anatar att ni förstår att jag menade varenda ord av de jag försökte få fram, vilket i sig skapade problemet att jag inte kunde säga det! =)

nu vet jag ju vad prästen sa, för vi har själv valt det (och vi har det uppskrivet)
jag kan inte säga ett ord om musiken, för jag hör den den inte
varken in eller ut marchen

Men jag kommer ihåg hur jag konstaterade att det inte var bara jag som grät när vi vände oss om
så jag får väl be om ursäkt för att jag började gråta, så att erat smink blev och rinna... det var ju inte alla som var sminkade med Mary Kay smink extra waterproof! =)

och eftersom det är svårt att fotografera sig själv en sån dag, och ingen annan verkar vara på väg att lägga upp bilder riktigt än, så får ni nöja er med en som min faster tagit =)